60 år sedan de lämnade Kammarbo

Per Olof Andersson, som ordnar återträffen tillsammans med Anders Ek, höjer mässingsklockan och skakar fram ett nästintill öronbedövande dån. Det ger effekt.

De gamla klasskamraterna från samrealskolan tågar på led in i Åtvids församlingsgård, som byggts på platsen där gamla Kammarboskolan låg.

60 år har gått sedan eleverna 1957, på sitt 17:e år tågade ut med realexamen och kunde gå vidare med gymnasie- eller yrkesskola.

– Vi var en fantastisk klass och det tyckte våra lärare med. Sammanhållningen var unik, säger Rune Ekström och berättar att måndagens återträff är den tolfte i ordningen.

14 av de 24 från examensåret samlas. Mest långväga är Birgitta Compton som trots 50 år i USA fortfarande talar prickfri östgötska.

– Jätteskoj att se alla, säger hon.

Innerliga kramar blandas med skratt och minnen. Spridda "Kommer du ihåg?" hörs under den inledande samlingen. Somligt är knivskarpt, som skolrekordet på 60 meter. Leif Andersson satte det på 7,6 sekunder och Ingrid Munter 8,2.

– Det är en nostalgitripp utan dess like, säger Rune Ekström.

Men också en påminnelse om att åren gått och att någon saknas i livet.

Per Olof Andersson samlar sina klasskamrater igen. Det blir en promenad till Gamla gymnastiken där klassen hade sina gymnastiklektioner, innan en tur till Templet. Där broderades och dekorerades de blå sammetsmössorna en försommardag för 60 år sedan. Mona Herge har med sig sin och skrattar åt den broderade texten "Trots matten".

Jubileet fortsatte under kvällen med middag på Trädgårdshotellet.