Det är omöjligt att inte känna historiens vingslag när man kliver in på Scanfil.
Här låg en gång Facit, framgångssagan som till slut blev lika känd för sitt snabba fall i mitten av 70-talet då globalisering och datorisering slog till med full kraft och fick en hel bygd på knä.
Facits fall, och allt som följde med det, har sedan dess, i årtionde efter årtionde, legat som en blöt filt över hela Åtvidaberg.
Det där vet Steve Creutz allt om.
Han, Kisasonen, kom som lovande fotbollsspelare till Åtvidaberg, till Facithuset, till ÅFF, i mitten av 80-talet, i en tid då det mesta var bättre förr i Sockna.
Nu ser han något helt annat.
– Andan har svängt, det finns en större tro på Åtvidaberg nu. Gymnasieskolan har inte funnits så länge men att den kom till visar på framtidstro. Har man ett så stort företag som Facit, som tillsammans med Baroniet Adelswärd har byggt upp mycket av Åtvidaberg, och det börjar gå sämre för det, med varsel och uppsägningar, då blir det negativt. Att kommunen bestämde sig för att satsa på ungdomarna, på gymnasiet, tror jag blev en vändpunkt. Det är bra för näringslivet att ha gymnasiet på orten.
Steve har sett vändningen på nära håll även på Scanfil, före detta Partnertech, där han är vd.
– Vi har vänt skutan och är på väg uppåt igen. Sen blir vi aldrig så stora som förr, men vi växer och rekryterar en del hela tiden. Och när vi pratar med vår personal finns det en stolthet i att jobba på Scanfil.
Verksamheten, slutmontering av andra företags produkter, är i stort densamma som Partnertechs innan finska Scanfil kom in som ägare 2015.
Då hade Partnertech 150 anställda. Idag har Scanfil precis passerat 250.
Så visst har det vänt för Åtvidabergs största företag.
– Vi har varit lyckosamma på marknaden och lyckats knyta upp flera nya kunder, där en av de senaste är UMS Skeldar från Linköping. Samtidigt som vi har flera mångåriga kunder. Bioteknikföretaget Thermo Fisher Scientific har varit här absolut längst. Tidigare hette de Pharmacia och Phadia. Vi har också kunder som kom in runt 2005 som fortfarande är här. Företag som då var små men som nu vuxit. Till exempel Jolife, som kom in som litet bolag 2007 men som nu vuxit med sin hjärtkompressionsutrustning och blivit uppköpta av jätteföretaget Stryker, som årligen omsätter omkring 13 miljarder dollar.
Scanfil omsätter närmare sex miljarder kronor runt om i världen, varav Åtvidaberg står för ungefär en tiondel. Bolaget har 3 500 anställda i tio fabriker i Sverige, Finland, Polen, Tyskland, Kina, Estland och USA.
– Vår roll här i Åtvidaberg är systemmontage i kompletta, färdiga produkter. Vi jobbar med små och medelstora företag som vi kan växa med.
Steve Creutz började i företaget 1986 och har jobbat som produktionstekniker, produktionschef, key account manager (ansvarig för nyckelkunder), säljchef och så nu vd de senaste tre åren.
Vad är roligt med ditt jobb?– Variationen av kunder, att få träffa så många kunder och utveckla den här verksamheten. Det är jättekul. Jag gillar att det händer så mycket, att det kommer nya produkter och nya utmaningar. Det är spännande. Vi har haft svåra perioder då vi sagt upp folk och ändrat strategier kring vår kärnkompetens. Vi har fokuserat och renodlat mer nu. Tidigare var vi bredare. Vi är fortfarande det klart största företaget i Åtvidaberg så det är viktigt för orten att vi fortsätter utvecklas.
Som den ÅFF-profil han är kan vi förstås inte undvika att prata lite fotboll också. Sedan förra året bildar han tillsammans med Mats Karlsson och Richard Pihl en sportgrupp som jobbar med sammansättningen av trupperna i A-laget, U17 och U19.
– Jag tycker fotboll fortfarande är väldigt kul. Det är därför jag håller på. Det finns en viktig näringskedja i Åtvidaberg där gymnasieskolan, med fotbollsgymnasiet, är beroende av ÅFF, och ÅFF är beroende av gymnasieskolan och vi i näringslivet är beroende av gymnasieskolan.
Vad säger du om ÅFF:s resa de senaste åren?– Det är klart det är tufft att åka ur två serier så tätt in på varann. Från allsvenskan till division 1. Man tappar många spelare. Division 1 är ganska tufft ändå, det är inga dåliga lag vi möter, så det var bra att Fimpen (målvakten Henrik Gustavsson) kom in förra året och stöttade det unga laget.
– Jag hoppas vi har vänt nu, att botten nåddes förra året när vi var nära att åka ur även division 1, och att vi kan stabilisera oss i mitten. Målet i framtiden är superettan, sen om det tar två eller tre år får vi se. Vi kommer inte ha några pengar att värva ihop ett lag utan ska vi lyckas behöver vi få fram en kull som kan bygga upp det på sikt.
Man hör på Steve Creutz att han har ett stort hjärta för bygden.
Men åtvidabergare? Nej, det blir man inte på 33 år.
– Urinvånarna säger att jag aldrig blir åtvidabergare. Det blir man möjligen i andra eller tredje generationen.
