För Veronika Cica är det viktigt att se alla elever. Lärarrollen är både utmanande och givande.
Veronika Cica är full av energi när hon tar emot hemma i trädgården. Hon har gått på semester efter ännu ett läsår på Bildningcentrum Facetten och hon är tydlig med att återhämtningen behövs. Samtidigt har det varit ett roligt år där Veronika uppmärksammats för sitt goda mentorskap.
– Det är otroligt. Jag ville ju inte ens bli lärare från första början, berättar hon med ett skratt.
Efter att ha arbetat inom hotell- och resebranschen blev det 2006 dags att läsa till några kurser på Komvux. När läraren Lars Håkansson förstod att Veronika hade gedigen erfarenhet från just hotellbranschen föreslog han att hon skulle söka tjänsten som lärare på Hotell- och turistlinjen. Först ställde sig Veronika tveksam till idén, men sedan bestämde hon sig för att anta utmaningen.
– Jag undrade direkt vad jag gett mig in på. Det var inte alls som på min tid och det fanns inte samma respekt för lärarna. Jag tänkte att jag väl kunde stå ut ett år.
Men det blev mer än ett år. Hela tiden fanns tanken att läraryrket var tillfälligt och att hon skulle tillbaka till hotell- och resebranschen. Samtidigt upptäckte hon att hon hade lätt för att lära ut. Hon hade bra användning av sina erfarenheter som hon fått när hon som hotellchef lärde upp receptionisterna på Hotell Stallet. År 2011 valde hon till slut att läsa till behörig lärare samtidigt som hon arbetade på skolan, vilket hon inte har ångrat.
– Jag känner mig stolt över att vara lärare och hela lärarrollen. Det är vi som utvecklar förmågor för framtiden.
Idag har hon utformat ett arbetssätt som hon trivs med och hon känner sig trygg i lärarrollen. Raka rör är viktigt och hon anser sig tillhöra den bestämdare varianten av lärare.
– Inför varje ny klass har jag ett möte med eleven och deras föräldrar där jag är ärlig med att jag är bestämd. Blir jag arg finns det en anledning till det och om det finns frågor så vill jag att man hör av sig. Svårare än så är det inte.
Veronika Cica halkade in på läraryrket av en slump. I år blev hon utsedd till årets mentor av Näringslivscentrum.
Hon tycker att gymnasieskolan är en trygg plats där lärarna gärna umgås med eleverna. Att sitta ned med eleverna i kafeterian bara för att prata lite är bland det bästa hon vet. Samtidigt är det viktigt att det är respektfullt och jämställt i klassrummet.
– När du är i mitt klassrum är du inte högre eller lägre än någon annan. Där är vi jämlika och jag accepterar inget tupperi. Ibland är det svårt men det går.
Samtidigt är frustrationen tydlig när Veronika pratar om utmaningarna i klassrummet. Antalet elever med specialbehov ökar, vilket ställer högre krav på lärarna och det ökar behovet av speciallärare i klassrummen. För att eleverna ska kunna ta till sig det som Veronika försöker lära ut krävs det att någon kan hjälpa dem på den nivå som de behöver.
– Jag upplever att intresset för att bli speciallärare har ökat under de senaste åren bland de som redan är lärare. Jag tänker att det är en bra bas att ha lärarkompetensen innan man blir speciallärare.
Katten Messi håller matte sällskap under semestern.
"Katt skulle man vara. Han kommer och går som han vill. Får uppmärksamhet och kel när han vill ha det innan han går iväg igen. Skön inställning," säger Veronika.
Sedan några år jobbar hon med Handelsprogrammet som håller på att göras om till Försäljning och serviceprogrammet där den första årskullen precis gått sitt första läsår. I våras blev hon utnämnd till årets mentor av Näringslivcentrum vilket gjorde henne både glad och överraskad.
– Jag fick ett mejl att jag var nominerad men trodde att de hade skickat fel. Jag gick på galan för att ha roligt och nostalgin eftersom jag har jobbat på hotellet. Att få pris fanns inte på kartan. Det kanske märktes på mitt tal för jag blev helt ställd, säger hon och skrattar.
I slutänden har priset betytt mycket för henne.
– Det är spännande att det kommer från annat håll än skolan, att det är företagarna i Åtvidaberg som har sett mina elever och mitt engagemang. Det ger mig verkligen en nytändning.
Förutom priset har hon även fått plats i Näringslivscentrums styrelse, ett uppdrag som hon ser mycket fram emot. Det pågår redan samarbeten mellan skolan, kommunen och företagarna i Åtvidaberg inom UF och olika kurser, men hon hoppas kunna bidra till att de blir ännu bättre. Framförallt för de elever som är lite skoltrötta och behöver göra annat.
– Skolan är inte för alla. Även om vi säger att gymnasiet är frivilligt så säger inte samhället samma sak. Många av våra elever som kämpar i skolan glänser verkligen under sina praktiker och vi får så mycket beröm. Det stärker oss allihop.