Snöslask, is och stenkross som krasar under kängorna. Någonstans bakom molnen anas solen. Niels Nielsen, 37 år drar ner mössan över öronen när vi går Östantorpsvägen mot gamla brandstationen.
– Jag hade min första replokal här, säger han och tar oss med till 1990-talet.
Den unge Niels hade greppat sin första gitarr som sjuåring. Hemma snurrade Pink Floyd och Leonard Cohen på skivspelaren. Storasyster spelade också gitarr. På gamla fritidsgården Lyktan och i någon lokal vid Åssa lirades det punk.
– Jag var nog inte mer än tio, elva år när jag hängde med på spelningar.
Favoritpunkbandet hette Snurr. Äldre killar i olika Åtvidabergsband blev förebilder. När främlingsfientlighet stack upp i Åtvidaberg mötte det starkt motstånd, i form av konserter med band som Refused och The Hives i sporthallen.
– Jag tror att all denna livemusik formade mig. Jag ville också ha ett band.
Vi kliver över smutsbruna vattenpölar på Östantorpsvägen. Nere i ett källarprång på gamla brandstationen finns dörren till den gamla replokalen kvar.
– Jag repade nog i replokal varje dag från det jag var 14 till jag var 18.
Lokalerna varierade; Lyktan, Alléskolan, hemma i källaren och hemma hos vänner.
– Det var en väldigt tillåtande miljö. Jag kommer ihåg Pontus Nilsson som jobbade på Lyktan och som var på jobbet bara för att vi skulle få repa mer.
Senare blev det musik på gymnasiet i Åtvidaberg, med ett schema som sträckte sig från musikteori till brukspiano, körsång, hardcore och death metal. Där bestämde sig också Niels Nielsen för att satsa på musiken.
Sista terminen 2002 gör Corren ett reportage om en grupp musikelever. Niels Nielsen svarar på frågan om han vill jobba med musik i framtiden. "Något blir det, kanske inte instrumentinriktat, men gärna med produktion, ljudteknik och inspelning."
–Jag visste redan då vad jag ville.
Första studion i Facetten blev starten på en karriär som musikproducent och musiker. En snabb resume rymmer en stor produktion av egna och andras plattor, musik för reklam, MTV, en Hollywoodfilm och turnéer världen över.
– Jag blev turnéledare för Ghost, som blev jättestora jättesnabbt.
En egen musiksatsning, tillsammans med Anders Landelius landade i bandet Dead Soul med tung, mäktig musik som fick recensenter att jubla. På frågan om en comeback blir svaret lite svävande:
– Det är lite hemligt.
Sedan 2017 har Niels Nielsen varit inhyrd keyboardist i death metal- bandet In Flames och med på bandets megaturnéer, med spelningar på uppemot 100 000 i publiken.
– Som mest hade vi 300 000 i publiken. Det var på ett stort fält i Polen.
Turnélivet beskriver han med trängsel, flygplatser, tåg, turnébussar, väntan - som en slags hatkärlek.
Det livet känns avlägset det som Niels tillsammans med sambon nu bygger upp i Åtvidaberg. Familjen flyttade till ett hus på Östantorpsvägen för en månad sedan.
– Jag har inget behov av att bo i en storstad. Jag har alltid gillat Åtvidaberg, det är lagom stort och naturen är fin.
Tankarna på att lämna Linköping hade grott. Med nytillskott i familjen växte de.
– Vi ville hitta ett hus med möjlighet att bygga studio på tomten. Vi tittade efter ett sånt hus i flera år.
Så dök rätt hus upp. Studiobygget är redan gång. Niels öppnar dörren in till sin kommande arbetsplats och det blir alldeles tyst i öronen.
– Det är så det ska upplevas, säger Niels och visar hur ett tjockt lager av isolering ska hålla ljudet på plats i studion.
Satsningen sker professionellt i eget företag.
– Det är viktig för mig att detta inte bara är en hobby, utan något jag bestämt mig för att leva på.
Hit till studion väntas kunder, från stora delar av världen för inspelningar.
– För mina kunder spelar det ingen roll om studion ligger i en storstad eller i Åtvidaberg. Jag tänker att Åtvidaberg har mycket att erbjuda och ser fram emot att få visa dem parken på Adelsnäs, till exempel.
Studion ger fler möjligheter; livestreamade konserter, kurser, föreläsningar. Tekniken skapar möjligheter som ska utforskas.
Inne i villan har sonen sin förmiddagsvila. Småbarnsåren med barnspring väntar. Att det blir hemma i Åtvidaberg som pojken kommer ta sina första steg känns bra. Niels har fina minnesbilder av sin egen uppväxt.
– Jag har alltid tänkt att det är så här man växer upp. På ett ställe där man får intressera sig för vad man vill. Att man blir påhejad och uppbackad, det är det viktigaste.