Gruvhålet både skrämmer och fascinerar. Det finns inte omnämnt i några säkra historiska källor. "Vi vet inte hur gammalt det är och om det är ett fornminne", säger Kalle Kallander som hoppas att länsstyrelsen ska inleda någon undersökning.
– Man känner sig besviken. Och arg. Våra händer känns bakbundna, säger Kalle Kallander om överklagandet.
Han köpte den gamla gruvarbetarebostaden längs bygatan i Mormorsgruvan av Baroniet för 16 år sedan och har varsamt renoverat fastigheten.
Då hade han ingen aning om att en något nedsänkt del av tomten skulle öppna sig och blotta ett gruvhål, där människor, troligen under lång tid dumpat avfall av olika slag.
Över gruvhålet hade det under årens lopp troligen bildats ett lock av förmultnade löv, grenar och avfall.
Riskerna för miljöföroreningar oroade. Liksom säkerheten. Någon kunde ju falla ner i det djupa hålet. Samtidigt kittlade det historiska perspektivet – gruvhålet finns inte omnämnt i historiska källor annat än som en mindre skärpning.
Hålet växte. Egna undersökningar, både förra året och i år, med en liten undervattensfarkost visar släta gruvväggar och stockar, fästa med beslag i metall. Djupet uppskattas till 30 meter, kanske med orter, gruvgångar åt olika håll.
Stockar och stag har bevarats väl i det vattenfyllda gruvhålet.
Bilder tagna med en undervattensfarkost tidigare i år. På 17 meters djup har en flaska satt sig fast i dyn.
Nu sitter Kalle och Jessica Kallander på sin uteplats. Gruvhålet som ligger 25 meter från huset är tillfälligt inhägnat. Framför schaktet ligger presenningar täckta med två stora limpor jord.
– Vi grävde upp 25 kubikmeter förra sommaren. Det har nog sjunkit ihop lite nu, säger Kalle.
Ur limporna sticker glas, metall, trasigt porslin upp. Här syns rostfärgade porösa klumpar. Färgburkar, ett oljefilter, burkar och flaskor med okänt, fränt illaluktande innehåll och gamla läkemedel, därtill en uppsjö av gamla handgjorda skor, har plockats upp.
Kalle Kallander vill bli av med jordhögarna i trädgården och slippa det merarbete som uppstått sedan hålet upptäcktes. "Vi har annat att göra", säger han och berättar att han vill restaurera uthuset och renovera övervåningen.
Kalle Kallander vill ha svar på om jorden som täckt gruvhålet är förorenad. I jordmassorna syns mängder med avfall, men inte om jorden är förorenad.
Fynden och en oljefärgad hinna på vattenytan väckte oro för föroreningar.
– Vi har gjort det vi ska. Vi har anmält föroreningarna till miljökontoret och vi har säkrat jorden.
Hålet har också anmälts till både länsstyrelsen och polisen, som varit på plats för att bedöma säkerhetsrisker.
– Vi får bidrag för att hägna in hålet nu. För att kunna göra det bestämdes i samråd med polisen, att vi skulle gräva fram kanterna för att få en uppfattning om storleken på hålet, säger Kalle.
– I efterhand har vi också förstått att vi gjorde rätt. Om man påträffar föroreningar ska man gräva upp dem, för att hindra spridning till grundvattnet.
Hålet måste hägnas in permanent, så att varken människor eller djur riskerar att falla ner i djupet.
Miljökontoret gjorde i början av året en utredning och noterade: "Nere i gruvhålet finns en del avfall kvar och vattnet i gruvhålet har ett skimmer på ytan som indikerar oljeförorening."
Baroniet, som tidigare ägare av fastigheten och verksamhetsansvarig, gavs två månader för en rad åtgärder. Bland annat skulle jord och dricksvatten provtas. Efter analys av proverna skulle Baroniet även forsla undan avfall och jord på lämpligt sätt.
I miljökontorets akt över ärendet framgår att Baroniets vd Jonas Nilsson i mars resonerade om att köra bort hela högen som förorenad jord.
Under våren ställde miljökontoret en rad krav på förre markägaren Baroniet Adelswärd AB. Bland annat skulle jord och vatten provtas.
Men ingenting hände.
I maj skärpte bygg- och miljönämnden tonen mot Baroniet med ett föreläggande, som i korthet innebär att:
* Avfall ska sorteras och omhändertas.
* Provtagning av uppgrävda jordmassor ska göras.
* Jordmassorna ska klassas utifrån analysresultatet och därefter omhändertas på lämpligt sätt.
Nyligen överklagade Baroniet kommunens beslut till länsstyrelsen.
Genom sitt ombud, advokat Sebastian Katsinas vid advokatfirman Glimstedt Östergötland yrkar Baroniet i första hand att beslutet upphävs helt, i andra hand att det upphävs och skickas tillbaka till kommunen för "erforderlig handläggning".
– En tvärvändning från det positiva bemötande vi först fick av Jonas Nilsson, när han sa att de skulle ta hand om soporrna, säger Jessica.
Istället för återkoppling och dialog skickade Baroniet först ett yttrande till kommunen och senare överklagandet.
– Det kommer att ta mer tid, konstaterar Kalle.
De är besvikna på överklagandet och trötta på att ha högar och avfall liggande. I en del av trädgården ligger hundratals glasflaskor, metallburkar, en kofångare och annat bråte på en presenning.
En bråkdel av allt det bråte som hittats i och i anslutning till gruvhålet. Platsen har använts för hushållsopor, men också för farligt avfall.
– Baroniet förhalar hela processen. Det är bara slöseri med energi, tid och pengar, säger Kalle och påpekar att beslut från länsstyrelsen kan överklagas vidare.
– Det kan ta år. Vi har nu börjat se över möjligheten till en civilrättslig prövning för att få kompensation för förlorade miljövärden i avvaktan på återställande. Vi känner vi oss nästan tvingade till detta i nuläget.
Paret Kallander kan inte vänta. Hålet måste stängslas in för att hindra att människor eller djur faller ner. Till viss del ska inhägnaden gå över marken där jordlimporna idag ligger. Miljökontoret har gett tillstånd till att högarna flyttas en liten bit.
– Vi ska lägga dem bakom uthuset. Då slipper vi, besökare på Östgötaledan och till Ekomuseum att se dem också, säger Kalle.
Men kan ni inte forsla undan högarna för gott själva?
– Vi får inte det i enlighet med miljöbalken. Det måste först bli klart på vilket sätt soporna ska hanteras. Och det är inget vi kan råda över nu på grund av föreläggande och ansvarstvist. Men visst vore det skönt att bara få bort den.
Kalle och Jessica Kallander ska tillsammans med sin närmaste granne hägna in gruhvhålet mera permanent. Polisen som utreder särkerhetsrisker med gamla gruvhål har beviljat bidrag.
På miljökontoret har ansvarsfrågan utretts. Baroniet är ansvarigt, hävdar miljökontoret även om avfallet inte handgripligen dumpats av företaget, utan troligtvis av tidigare hyresgäster i längan med arbetarebostäder.
I sitt överklagande motsätter sig Baroniet miljökontorets bedömning.
Advokat Sebastian Katsinas pekar i överklagandet på att Baroniet inte "bidragit till den påstådda föroreningen" och därför inte kan "åläggas något utrednings- och saneringsansvar".
Han skriver vidare att de åtgärder som kommunen beslutat om inte står i rimlig proportion till avfallets farlighetsgrad eller till de kostnader som följer med beslutet.
Vidare påpekar han att det gått lång tid sedan föroreningen skedde och att Baroniet inte haft faktiska eller rättsliga möjligheter att förhindra den.
Delar av väggen bryter av i annan färg än det grå berget.
Sebastian Katsinas tillägger också att Baroniet inte kan krävas på ansvar för föroreningar som skett före sommaren 1972 då det var först då som Baroniet Adelswärd AB bildades ut det tidigare fideikommisset. Kommunen får också kritik för handläggning, kommunicering och beslut.
Miljöinspektör Ann-Sofie Westin överlämnar åt länsstyrelsen att pröva kommunens beslut.
– Vi kvarstår i vår bedömning och har inte haft någon direkt anledning att ändra vårt beslut, säger hon.
Vi har även sökt Baroniets vd Jonas Nilsson för eventuella kommentarer. Han har inte gått att nå.