Dansant spelman belönas med guld

Han fick beskedet på julafton, lite som en extra julklapp.

- Då blev jag rätt chockad. "Hur är det möjligt", tänkte jag. Jag är hedrad, helt klart, säger Erik Pekkari.

"För mästerligt, briljant och traditionsmedvetet spel på tvåradigt durspel." Det är motiveringen till varför Erik Pekkari belönas Zorns guldmärke, som han mottog i Borås i helgen.

- Framför allt är det hans rytmiska del i spelet, han spelar för dans. Och det sätt han omsätter folkmusik i durspel, säger Christina Frohm som satt i juryn.

Ett durspel är en sorts dragspel, men som faktiskt har vissa likheter med munspel. De två raderna syftar till melodiknapparna för höger hand. Att Erik Pekkari redan som sjuåring började med dragspel var ingen självklarhet, och kanske inte det hippaste man kunde göra som grabb i 70-talets Piteå.

- Men jag var glad att jag fick en musikalisk grundutbildning, säger han.

Erik Pekkari blev en sorts träningselev för blivande musiklärare, annars hade han inte kommit in på musikskolan så tidigt. I tonåren flyttade han till Småland och fick upp ögonen, eller öronen, för folkmusik och framför allt gammeldansmusik. Och när han var 17 åkte han av en tillfällighet till Värmland, där han fick höra durspelet.

- Då small det till. Jag tänkte "vad häftigt!" och köpte ett durspel och spelade dygnet runt, berättar han.

Erik Pekkaris erfarenhet av dragspel kan i och med det uppfattas som bakvänd. Han började med den mer avancerade typen ackordeon, men har sedan rört sig mot det enklare utformade durspelet.

Debutalbumet hette Högtryck och kom 1992. Två år senare fick han Zorns silvermärke, och kunde titulera sig riksspelman. 18 år senare har Zornmärkesnämnden gett honom guldmärket, vilket är få förunnat.

I en snar framtid planerar han släppa en femte skiva, från en konsert i Frankrike. Och i oktober hörs han på Linköpingsfestivalen. Den är en av flera som uppmärksammar folkmusiken, som har fått en renässans.

- Den är betydligt mer livskraftig i dag än för tio år sedan, säger Erik Pekkari.