Hon ser pigg ut när hon öppnar dörren till villan i utkanten av Falerum.
– Jag har inte mått så här bra på många år. Jag känner ro i själen och jag har hittat min väg.
Men sjukdomen är kvar, ortorexi i kombination med anorexi. Maja sätter egna ord på dem:
– Ortorexi är som en överdos av träning. Det blev för mycket, en fixering till slut. Jag skulle springa även om benen inte bar. Samtidigt svalt jag mig själv, åt så lite och så nyttigt som möjligt. Jag är inte frisk, men stabil. Jag springer inte längre och jag fokuserar på att äta fem måltider om dagen.
När blir man sjuk, när börjar det? Maja går tillbaka till 2013, men hon minns också ett besök hos skolläkaren under mellanstadiet och en fråga om undervikt: Åt hon ordentligt?
– Jag vet inte om det triggade något. Jag har alltid varit liten.
Sommaren efter nian ville Maja bli vältränad. Hon talar om en yttre påverkan, från omgivningen och från sociala medier. Hon började springa och slogs snabbt av tanken: ”Om jag springer så duktigt, så kan jag inte äta ohälsosamt”. Med målmedvetenhet och en strävan efter perfektion gick det utför.
– Jag slutade äta vissa måltider, jag slängde mat och jag kunde inte äta borta för jag visste inte vad det skulle bjudas på. Till slut var jag bara ett skelett. Det som hände i kroppen satt i huvudet.
Mamma Anette Hellström sitter med vid bordet. Hon lyssnar och nickar när Maja berättar:
– Mamma märke till slut. Hon sa: ”Vad är det som händer?”
På inskrivningen till gymnasiet gavs information om skolhälsovården. Anette sa att Maja hade svårt att äta och kanske behövde gå till kuratorn.
– Åh, jag blev jättearg. Men jag tänkte att jag kunde gå.
Maja beskriver själv att hon slog ifrån sig, hon hade inga problem och blev irriterad över lösningar om att hon skulle äta mer.
– Det fungerade inte.
Hon fick en tid till Barn och familjepsykologiskt centrum och tänkte: ”Jag platsar inte där”.
Hon hade fel. Maja talar varmt och uppriktigt om vikten av att det blir rätt. Att den som ska hjälpa matchar den som behöver bli hjälpt. Kvinnan som kom att få en avgörande roll i Majas tillfrisknande heter Christina Nordström och är psykoterapeut.
– Jag kände förtroende direkt. Christina fokuserade på mitt beteende och vad som påverkat det, inte på mått och vikt och att jag var tvungen att äta. Hon var också ärlig och sa att om inget händer så skulle jag läggas in.
Maja vill berätta och sprida kunskap. Hon tycker att samhället vet för lite om ätstörningar och att omgivningen skambelägger.
– Det är många som tycker att det är självförvållat, men det är en sjukdom.
När skolkompisar pratade bakom ryggen valde Maja att träda fram. Hon berättade för sina klasskompisar. Hon berättade om matlådorna som hon har med sig till skolans matsal för att kunna få i sig rätt mängd av den mat hon klarar av att äta.
– Jag var trött på att spela, trött på att andra pratade. Jag berättade som det var, att jag är sjuk och jag bad mina klasskompisar att prata med mig, istället för om mig.
Skolan och umgänget har varit tufft. Maja säger att sjukdomen fått henne att isolera sig och dra sig undan. Men också att hon nu kommit ut starkare, hittat nya vägar och nya vänner.
Den nyvunna styrkan ledde också fram till en egen bok. Maja Hellström har precis gett ut sin ”Hon flyger med egna vingar” tillsammans med sina skolkamrater Christoffer Svahn-Östman och Erika Svärd i UF-företaget ”Motgångarnas styrka”.
– Jag hade länge velat skriva en bok. Det finns mest faktaböcker, jag ville skriva min berättelse för att skapa förståelse och motverka att andra drabbas.
Boken har blivit en bearbetning av det som hänt. Maja vill skapa förhållningssätt till de som drabbas av ätstörningar och hoppas under våren kunna föreläsa för personal på skolor.
– Det är jätteviktigt att prata om detta, säger hon med eftertryck.
Hon önskar mera stöd åt familjer som drabbas, gärna föräldragrupper där drabbade familjer kan ta stöd av varandra.
Framtiden då? Maja vet vad hon vill efter studenten i juni. Målet är att bli sjuksköterska/psykoterapeut, förebilden är inte oväntat Christina Nordström. Men först vill Maja resa, kanske jobba som au-pair eller åka till Indien för att lära sig mer om yoga och hitta sig själv.