- Jag dricker. Jag är inte ett dugg rädd. Barnen dricker också, och det är ingen i min familj som fått ont i magen.
Anette Hellström som bor i Falerum tvekar inte att ta sig ett glas Falerumsvatten. Hon har bott i det lilla samhället knappa två mil sydost om Åtvidaberg hela livet.
- Vi som alltid bott här är vana vid vattnet, säger kollegan Marie Lindberg.
Dessutom, säger de och får något bestämt i blicken:
_ Förr dög vattnet minsann. Det är samma vatten nu som då. Skillnaden är att livsmedelsverket höjt kraven.
Trots att Anette Hellström och Marie Lindberg inte räds vattnet, är de båda bland de trognaste besökarna vid kommunens hämtställe för dricksvatten vid den nedlagda skolan. Kvinnorna driver restaurangen Mari- Nettes i Falerum och får inte servera kranvatten till sina gäster.
- Vi går med dunkar ett par gånger i veckan. Det är till bordsvattnet och till kaffet, säger Marie och berättar att de är noga med föreskrifterna.
På kommunhuset i Åtvidaberg fyller vattnet i Falerum sin aktmapp till brädden. Luntan om vattnet och om Falerums vattenförening som äger och driver vattenverket är diger.
Sammanfattningsvis kan sägas att kvalitén skiftar och provtagningar med anmärkningen otjänligt återkommer oroväckande ofta i protokollen.
- Det är en soppa, säger miljöskyddsinspektör Susanne Gustafsson.
Hon har handlagt Falerumsvattnet under flera år. I akten finns anteckningar om att den lokala vattenföreningen i perioder levererat otjänligt vatten sedan 1993.
- Vi har flera gånger krävt att vattenföreningen ska gå ut med kokningsrekommendationer, säger Susanne Gustafsson.
Varför?
- Det finns koliforma bakterier i vattnet. Man kan bli magsjuk och få diarré. Man vet inte vilka långsiktiga effekter det får.
Varför är vattnet dåligt?
- Här på förvaltningen vet vi inte det. Det är vattenföreningens sak att ta reda på. Bakterierna kan finnas i råvattnet, i ledningarna eller komma in genom läckage i ledningarna. Vi vet i alla fall säkert att det är bakterier i vattnet. Trots att det är klorerat.
Susanne Gustafsson har upprepade gånger - i mejl, per telefon, i skrivelser och under möten - försökt få svar av vattenföreningen på ett flertal frågor. Förra året krävde bygg-miljö- och räddningsnämnden i Åtvidaberg under hot om vite att föreningen skulle utreda och redovisa kvalitén, säkerhetsbarriärer och få ordning på vattenverket så det skulle klara Livsmedelsverkets krav.
Vitet byttes senare mot en samförståndslösning. Kommunens vattenbolag skulle, mot betalning, hjälpa till med utredningar om vattnet. I gengäld förväntade politikerna sig att vattnet skulle åtgärdas.
Ett år har gått. Åtvidabergs Vatten AB har kommit med råd och bistått med undersökningar. Men vattnet är likväl otjänligt.
- Inget har hänt. Det är dags att sätta ner foten, säger Gustafsson.
Vi lämnar inspektören och tar oss till källan, till Öjsjön som ligger alldeles utmed vägen som går mellan Falerum och Rumma. "Skyddat område Grundvattentäkt " står det på skyltar vid vattenbrynet.
Trots skyltningen är det inte grundvatten, utan ytvatten som pumpas från sjön till ett litet pumphus, där det kloreras innan det skjutsas vidare i ledningsnätet.
2005 ansökte vattenföreningen om att miljö- och hälsoskyddsförvaltningen skulle godkänna vattenverket som livsmedelslokal. Ansökan var inte komplett och vid en inspektion upptäcktes ett flertal brister; skyddsområde saknas, likaså larm, vid strömavbrott går vattnet ut i ledningarna utan klor, golvbrunnen var smutsig, och kemikalier förvarades på golvet.
I dag driver vattenföreningen sitt vattenverk utan godkännande och levererar ett dricksvatten som är otjänligt. Mot ena ytterväggen ligger ett mindre sopupplag med plastsäckar, emballage och kemikalier. En påse med tung natriumkarbonat (sodalut som använts för att höja vattnets pH-värde) står vidöppen intill en tom färghink.
I samhället finns flera grupperingar i fråga om vattnet. De som dricker och de som inte dricker.
- Och så finns det dem som får ont i magen bara de får höra att vattnet är dåligt, säger Marie Lindgren vid restaurangen.
Under vårt besök i byn stannar vi till hos Handlarn. Soraya Ghorbani som driver butiken med tillhörande café har investerat i en egen filteranläggning och tycker att det renade vattnet smakar bättre.
_ Mycket, säger hon.
Sonen Shahram Gaini packar upp Ramlösa på butikshyllorna. Vatten på flaska är en storsäljare.
- Vi har stamkunder som alltid köper vatten. De påminner oss när det börjar ta slut på hyllorna.
Frågan om vattnet i Falerum tycks dela samhället. En man berättar hur besvärligt det är att hämta vatten och hur osmakligt han tycker att det är, men han vill inte ställa upp med sitt namn i tidningen.
- Det är väldigt känsligt här just nu.
Jo, nog bubblar det i Falerum. I söndags hölls ett informationsmöte dit samtliga fastighetsägare anslutna till vattenverket var kallade.
- Vi informerade om situationen och la fram olika alternativ på lösningar. Vi tog inga beslut, utan ville mer lyssna av vad folket tycker, säger Tommy Johansson, som är ordförande i vattenföreningen.
Han har tillsammans med sex andra Falerumsbor undertecknat en skrivelse till kommunen. En del sitter i styrelsen, andra agerar privat. I skrivelsen konstaterar gruppen att "styrelsen inte längre anser att de kan ta ansvar för Falerums framtida vattenförsörjning".
Skälen är flera. Från att det inte är rimligt att låta privatpersoner sköta vattenförsörjningen och till oron för vad det ohälsosamma vattnet kan innebära för människors hälsa.
Gruppen vill att kommunen tar över och drar vattenledningar från Åtvidaberg till Falerum.
- Det är det dyraste alternativet. Uppskattningsvis mellan sju och tio miljoner, säger Pär Eriksson, vd på kommunala Åtvidabergs Vatten AB som på fullmäktiges uppdrag bistått vattenföreningen när den bett om hjälp.
Kostnaderna, ja. Det är den tunga delen i historien om vattnet i Falerum. Det är också den del som får det att svikta i knäna på redan skuldsatta villaägare.
- Hur vi än gör så kommer det att kosta pengar, säger Tommy Johansson.
Fotnot: På onsdag i Corren under Åtvidaberg- Mer om vattnet i Falerum