Från gatan är det lätt att missa. Det är anonymt, till och med ganska oansenligt. Höga rhododendronbuskar skymmer det nästan helt och hållet.
Vi går runt till baksidan. Huset öppnar sig som en lotusblomma. Vi drar efter andan. Läget är fantastiskt. Den gamla disponentvillan ligger uppe på en höjd. Nedanför sluttningen ligger Bysjön och glittrar förföriskt i solen. Vi hör hur vattnet slår och kluckar mot bryggan och strandkanten.
Att man valde att bygga disponentvillan här på 50-talet är förståeligt. Då uppfördes den som bostad till disponenten på Forskraft. Sedan åtta år tillbaka är den hem åt arkitektparet Falk med familj.
Att hitta ett hem som rymde fyra barn, två katter och ett hemmakontor, som låg i närheten till vatten och natur, var inte lätt. Den 400 kvadrat stora villan motsvarade önskemålen väl. Extra bonus är källaren, med bland annat bastu, tvättstuga och en replokal åt ungdomarna.
När de flyttade in för åtta år sedan krävdes bara små justeringar, för att huset skulle fungera som de ville. Storköket, som låg i ena änden av huset, revs ut för att ge plats åt ett rejält kontor. Det gamla pentryt, centralt beläget i huset, uppgraderades till ett fullt fungerande kök. Heltäckningsmattor revs ut, och där under gömdes, till parets glädje, Ölandskalksten. Några väggar i huset målades om och de små handfaten som fanns i flera utav rummen togs bort.
Tuula, som är en av Finlands mest namnkunniga inredningsarkitekter och formgivare, har sin bas hemma. Anders, däremot, pendlar till jobbet på White arkitekter i Linköping.
- Det är helt fantastiskt att kunna sitta här och jobba med naturen så nära inpå. Jag hämtar mycket av min inspiration från naturen och vattnet. De bästa idéerna kommer oftast när jag är ute i naturen.
Många av de möbler som Tuula har formgivit har en given plats i hemmet. De är lätta att känna igen. Många av dem har en karaktäristisk välvd linje, ofta i ljusa trämaterial. Skåpet Sonetti, med välvda dörrar i björk, är ett exempel. Ett annat är den röda högblanka sänggaveln, som också har fått en välvd linje. Det är enkla, vackra möbler.
- Det är lång väg till enkelheten, säger hon poetiskt och fortsätter:
- Jag tycker om det enkla, mjuka, men jag vill samtidigt att möblerna ska kunna varieras. Att byta ut en dörr på en möbel ger den ett helt annat uttryck.
Tuula tycker att det är roligt att det i dag finns ett så stort intresse för inredning, men hon skulle önska att det finns större plats för människor att odla sin egen smak.
- Där skulle vi inredningsarkitekter kunna hjälpa till. Att komma med tidlösa lösningar så att man inte behöver byta möbler varje år.
Hon visar oss runt i villan. Det finns många vackra möbler, gamla och nya, och känslan är varm och ombonad.
- Men perfekt är det inte, säger Tuula och suckar lite samtidigt som hon ler, och fortsätter: Men vi strävar inte heller efter något perfekt. Ville man skulle man kunna ägna sig åt städning hela tiden. Vi väljer att prioritera annat. Dessutom är det en fördel med ett sådant här stort hus. Det går att stänga dörren till ett stökigt rum ...
Vi kommer fram till att det egentligen är dumt att be om ursäkt för att det inte är städat och undanplockat. Att sopa igen spåren efter fyra barn och två katter, är en tidskrävande syssla.
Då är det roligare att prata former. Tuulas ger oss andra vanliga hopp. Det går att skaffa sig en estetisk blick. Det handlar om att lära sig titta på färger och former.
- Försök att lyssna på din egen smak, den finns där. Tänk på att ögat vill ha det lugnt. Välj neutrala färger som du kan kombinera på möbler och ytor. Men inredning ska inte vara för allvarligt. Humor hör inredning till.