– Jag känner mig frihetsberövad, som i husarrest.
Peter Gustafsson sitter i lägenheten på Bondegatan. Han bor på första våningen, men inte på markplan.
För att ta sig ut med sin permobil måste han ta sig ett fåtal trappsteg i trapphuset. Normalt sett använder han den vägghängda hissen vid trappan.
Hissen ägs av kommunen och är en bostadsanpassning för att Peter Gustafsson ska kunna ta sig in och ut ur sin bostad utan att behöva be om hjälp. Kommunen står för kostnaderna, och har även ett serviceavtal på hissen.
Reservdelar
För 13 dagar sedan upptäckte Peter att hissen inte fungerade. Han tog omedelbart kontakt med företaget Globus, som ansvarar för servicen.
– De hade inte helgjour, men skulle komma veckan därpå.
Peter Gustafsson fick förra veckan veta att ett kretskort behövdes bytas. Det fanns inte tillgängligt, utan skulle beställas.
– När kretskortet kommit saknades en kabelsats. Också den skulle beställas. Jag tycker det är märkligt att företaget inte ha reservdelar hemma.
Peter Gustafsson är en lågmäld man. Han säger att han förstår att hissar kan gå sönder och att han kunnat vänta några dagar på att få hissen reparerad. Men på tolfte dagen är han frustrerad.
– Jag känner mig vingklippt, som fånge i mitt hem, säger han.
Trappklättring
Peter Gustafsson använder trapphissen dagligen.
Det finns ett alternativ. Via färdtjänsten kan Peter beställa så kallad trappklättring. Det gjorde han förra onsdagen för att komma till dagrehab. Likaså igår, då rehabgruppen skulle på utflykt.
– Det hade blivit dyrt att ta trappklättring varje gång jag vill ut. Dessutom tar trapphissen inte permobilen och jag kan inte köra rullstolen själv eftersom jag har problem med armarna.
Väntetid
Sören Sandborg på kommunens byggkontor ansvarar för bostadsanpassningar. Han har sökt svar hos Globus om den långa väntetiden på reparation av hissen.
– Det har fungerat bra tidigare och brukar bara ta någon dag. Det är dåligt att det inte kunnat ske på kortare tid denna gången.
Corren har sökt Globus. Ansvarig där har inte återkommit med svar.