Det är inte omöjligt att du redan har sett honom på scenen. I olika konstellationer har Josef Edoff spelat på Valborgsfiranden, 600-årsjubileet och på Kom i form. Till exempel. Men med solosatsningen "Moon Amid Branches" har han blivit betydligt mer personlig. Och självständig – han både sjunger, spelar och producerar på debutskivan.
– Jag har alltid använt musik som ett sätt att uttrycka mig på. Skrivit av känslorna och gjort låtar, utan en tanke på att spela in dem. Sångerna jag skriver är ofta sorgsna, med mörka texter. Men jag får ut allt sådant där. Och är världens gladaste person efteråt, säger han när vi ses under lunchrasten från jobbet på Grebo skola, där han arbetar som musiklärare.
Visst känner några av hans elever till hans parallella karriär som artist, men det är inget som han tar upp i undervisningen.
– Jag har aldrig gått runt och sagt "hörni, visste ni att jag har gjort musik". Men det är några som har hittat den. En elev kom fram och sjöng en av mina låtar för mig en dag. "Oj, kan du den? Spännande!", sade jag då.
Några veckor har gått sedan albumet "Ice Rain" – resultatet av två års skrivande – släpptes på digitala musiktjänster som Spotify, Youtube och Itunes. Men det är inte för att klättra på listorna som han håller på. Även om han uppskattar alla som varit inne och lyssnat.
– En kompis undrade en gång om målet inte måste vara att "stå på en scen inför 90 000 personer". Men jag kallar det hellre för drömmen. Målet, i min värld, att göra musik och få ut den till människor. Om det är tre eller 10 000 som lyssnar spelar inte någon roll.
Hur fastnade du för namnet "Moon Amid Branches"?– Tanken var att hitta något som var enkelt. Och coolt. Men så blir det aldrig. Oftast blir det något komplicerat som bara en själv förstår, säger han Josef Edoff med ett skratt, och fortsätter:
– Det var faktiskt så att jag satt ute en kväll. Det var mörkt, och det enda man kunde se var månen. Jag började tänka på hur den är rätt ensam där uppe. Helt själv och kommer bara fram när alla sover, så det är ingen som ser den. Den kan inte ens lysa av egen kraft utan måste låna av solen. Vi är nog rätt lika månen och jag, tänkte jag. Jag blev inspirerad av det. Det var så månen kom in.