De gamla gruvgångarna var på väg att växa igen. Då ryckte byalaget i Mormorsgruvan in.
-- Intresset vaknade för fem år sedan när det visade sig att det gick att få ekonomiska bidrag från länsstyrel-sen och kommunen, säger Anders Säberg i Mormorsgruvans byalag.
Mycket av omgivningarna runt gruvhål och gångar har rensats från sly och buskar.
I går var det dags för ytterligare ett nappatag. Länsstyrelsen beviljade nyligen ett bidrag som öppnade för en röjning av vegetation som slagit rot långt nere i gruvdjupen.
Det svåråtkomliga uppdraget gick till Lars Malmquist som, utrustad med rep, säkerhetslinor och motorsåg, tog sig an växtligheten i gruvhålen. Likt en bergsklättrare firade han sig nerför de tvärbranta klippväggarna. Till sin hjälp hade han också en så kallad repmoppe som med motorkraft kunde lyfta och sänka honom i rätt läge.
Här vid Närstad gruvfält strax utanför Åtvidaberg bröt människor järnmalm och koppar i flera generationer. Ett tungt arbete som både gammal och ung deltog i. Männen slet i gruvgångarna medan kvinnor och barn sorterade sten på de så kallade varphögarna intill. Allt för att ta vara på minsta lilla malm- eller koppargnutta som kunde finnas kvar i avfallet från brytningen. Mycket tyder på att det förekom gruvbrytning här redan på 1200-talet. Efter ett längre uppehåll skedde en omstart på 1600-talet och som varade i 200 år.
Ofantliga mängder malm och koppar utvanns ur jordens inre med hjälp av en högt utvecklad teknik.
-- Det var den tidens spetskompetens och driften med bland annat ett stort vattenhjul var unik, säger Anders Säberg.
Arbetarna hackade och arbetsgivarna gjorde sig en rejäl hacka på brytningen som innebar en storhetstid i Åtvidabergs historia.
I dag är det gruvkropparna i marken som minner om den tid som var. Men Anders Säberg vill också visa de många murverk som människorna i Mormorsgruvan en gång reste. Vi går mot den så kallade Traskmon där mängder av murar omgärdar små markbitar i söderläge.
Sannolikt är det jordlotter som gruvjobbarna odlade för att dryga ut matransonen.
Även här har byalaget arbetat hårt för att få bort buskar och granskog för att i stället släppa fram lövskogen. Liksom blåsipporna, vitsipporna, gullvivorna och liljekonvaljerna. Dessutom öppnas naturen för turister och andra besökare. Dels till gruvfältet, dels till vandringslederna som går tvärs genom området.