– Mamma och pappa drev korvkiosken här från 1937, säger Åke och visar den gula kioskbyggnaden i parken.
Här sprang Åke som liten grabb. Han hjälpte till i serveringen. Senare, i ungdomen köpte han biljetter till dansbanan.
Minnen passerar revy medan vi vandrar runt, liksom åtskilliga av de revyer, operetter, teatrar, musiker och artister i alla dess former som gästade Folkparken.
Då rymde Folkparken en teaterbyggnad med 600 sittplatser och uppemot lika många ståplatser. Den uppfördes under 1930-talet i funkisstil, med sluttande golv ner mot scenen, en mängd tekniska finesser, orkesterdike och med väggar som var öppna mot den omgivande naturen.
– Här låg den, säger Åke och måttar med händerna mot entrén som vetter mot Gruvgatan och passar på att också visa var utedassen fanns.
– Det var det enda artisterna klagade på, skrattar Åke.
Själv njöt han av scenkonsten och de artister- och teatersällskap som åkte runt i landet under somrarna.
– Tänk dig operetter med 30 personer i fina kläder på scenen.
Den som ville kunde köpa abonnemang över hela säsongen, från maj till september.
– Det såldes också lösbiljetter i Folkets hus. När de släpptes kunde det vara kö redan klockan fyra på morgon. Klockan sju kom föreståndaren och delade ut köbrickor. Sen öppnade man kl 9.
Folkparkens hade sina glansdagar under 1940- och 50-talen.
– Det fungerade en bit in på 1960-talet också, men då kom konkurrensen från TV. Det kom också nya föreskrifter för artister, det blev dyrt för parkföreningen när man skulle betala för sociala kostnader.
Teatern lades ner och lämnade åt sitt öde.
– På 70-talet fick några för sig att den skulle rivas. Man sa att byggnaden gjort sitt, säger Åke och berättar om efterspelet där rivningen ifrågasattes.
– Det var kärnfur i all byggmaterial. Man kunde räddat teatern och moderniserat den.
Nu vill Åke bevara och dela med sig minnena. Han har tagit fram en förstoring av en bild från 1940 med 99 människor samlade framför teatern.
– Det är förmodligen de som jobbade i parken tillsammans med sina respektive.
Bilden, där bland annat Åkes mamma står på trappan, finns i entrén till Sandelius konditori med en förfrågan om vad de 99 personerna heter. Flera namn har fyllts i. Åke Söderqvist vill se fler innan han lämnar över sin dokumentation till Brukskultur Åtvidaberg.