Som sotare i kommunen åker Niklas runt och tittar till fläktar och skorstenar på äldreboenden och förskolor. "Barnen tycker det är spännande när det kommer in en skitig gubbe. De frågar ofta vad man heter och vad man gör där."
Det var när restaurangen som Niklas Andersson Elg jobbade på skulle säljas som han bestämde sig. Det hade varit svårt att få ihop kvällsjobben som kock med livet som trebarnspappa, och han kände att han behövde en förändring.
– Jag har alltid pratat om att jag ska bli sotare och alltid tyckt att det är ett spännande yrke, säger Niklas.
Sagt och gjort. Han ringde upp sotaren som brukade sota restaurangens fläktar och skorstenar.
Och på den vägen är det.
Nu är han inne på tredje året som sotare, och tycker att det passar honom som handen i handsken.
– Det hinner aldrig bli långtråkigt eftersom det är så stor variation i jobbet.
En vanlig arbetsdag kan börja med en klassisk villa-sotning på morgonen, fortsätta med att ta bort ett kajbo i en skorsten innan lunch, och avslutas med ett besök på en restaurang på eftermiddagen.
När en restaurang sotas täcks allt i plast från golv till tak. Med en lång slang spolar Niklas sedan vatten upp genom köksfläkten. I de långa kanalerna upp till taket fastnar matfett – perfekt bränsle om det skulle börja brinna.
– Det ser ju ganska makabert ut när de kommer ner stora fettklumpar, säger han och fortsätter:
– Men det är viktigt att vi gör det här för att det inte ska börja brinna.
Innan Niklas började som sotare trodde han att det skulle lukta väldigt illa om fettet som spolades bort inne i fläktkanalen. Han hade själv sett på avstånd när hans egna restaurangkök plastades in för rengöring.
Men till hans förvåning så gjorde det inte det.
– På restaurangerna är det istället mest kladdigt.
I sotarbilen finns alla möjliga verktyg som kan behövas när man ska sota rent skorstenar. Långa och smala borstar, damsugare och en skruvdragare som man kan koppla på till
Men han blir också sotig ibland, likt den typiska bilden man har av yrket. När han sotar skorstenar kan det bli riktigt smutsigt.
– Då får man tvåla in sig både två och tre gånger när man kommer hem, säger Niklas.
Sotare, eller skorstensfejare som är den mer korrekta benämningen, är ett yrke med rötter långt tillbaka i tiden. På 1300-talet fick sotaren också tjänstgöra som bödelsdräng, men i takt med att förståelsen för brandsäkerhet ökade, höjdes också statusen på yrket. Idag bär sotarna stora riksvapnet på jackan, ett märke som tilldelades yrkesgruppen på 1600-talet.
– Det är lite häftigt, inte ens polisen har ju det stora, säger Niklas och fortsätter:
– Det är ju ett viktigt jobb vi uträttar, och det känns bra att vi förebygger bränder.
Som sotare klättrar Niklas ofta upp på vindar och tak, men om det går försöker han istället att sota skorstenarna underifrån. "Det är säkrare".
Är du höjdrädd?
– Jag var det lite i början. Men jag bestämde mig för att jag inte kan vara det, så det var bara att klättra och se glad ut, säger han och skrattar.
Just det där med att se glad ut tycker Niklas är extra viktigt. Han träffar mycket folk om dagarna, och tycker att det är en av de roligaste grejerna med jobbet.
Som sotare i kommunen åker han också runt och kollar till fläktar och skorstenar på äldreboenden och förskolor.
– Barnen tycker det är spännande när det kommer in en skitig gubbe. De frågar ofta vad man heter och vad man gör där.
Det skiljer sig ifrån restaurangköket han jobbade i tidigare.
– Att gå från kock till sotare är ett ganska skapligt steg. Jag är ju fortfarande mycket i restaurangkök, fast jag lagar inte så mycket mat längre. Nu rengör jag efter kockarna istället!