Skor i olika storlekar står på rad i hallen hemma i villan hos familjen Lindblom. En vänlig borderterrier kommer fram för att hälsa. Från ett rum hörs barnröster samtidigt som en rödfärgad katt stryker förbi framför fötterna.
Sandra Lindblom, 36 år har just hämtat barnen från skola och förskola. Hon sträcker fram en kopp kaffe över köksbordet, samtidigt som Amanda, tre år frågar om hon får ta en kaka.
– Det är här vid köksbordet det händer, med livet som pågår runt om, säger Sandra uppsluppet.
Hon pratar om sitt skrivande. Det som pågått sedan hon gick i högstadiet och som följt henne genom åren.
Under förra hösten bestämde hon sig för att gå en skrivarkurs. Inte för att få idéer. De fanns redan nedtecknade i 20 färdiga synopsis.
– Jag lovade mig själv att skriva klart ett av dem. Jag ville få feedback.
Fem veckor senare skickade hon in sitt manus till förlag. Under tiden hon väntade på svar skrev hon ytterligare ett manus och sände även in det till samma förlag.
– Det har gått fort, konstaterar Sandra och säger att skrivarkursen gett henne den bekräftelse hon sökt för att gå vidare.
– Jag är ganska privat som person och gör inte saker om jag inte gör dem bra. Därför har jag inte skickat in något till förlag tidigare. Nu fick jag beröm för det jag skrev. Jag är väldigt ödmjuk inför det.
Båda manusen har antagits av Lava förlag. Den första "Inte vad jag vill" kommer ut i januari–februari 2022. Den andra "Om jag kunde" till sommaren eller hösten 2022. Titlarna kommer också att finnas tillgängliga på de stora ljudbokstjänsterna.
Handlingen i de båda fristående böckerna utspelar sig i Åtvidaberg. Gemensamt är att huvudkaraktärerna är unga och går på gymnasieskolan i Åtvidaberg. De brottas med olika problem.
– Jag utgår från verkligheten, den är oftast mer än nog, säger Sandra som vill beröra sina läsare med viktiga ämnen och hög igenkänning i ett tempo som för berättelsen och läsaren framåt.
Hon beskriver sina böcker som realistiska med förhållanden som trasslig uppväxt, övergrepp, våld hemma, men också kärlek och vänskap.
– De handlar om vanliga människor som råkar ut för vanliga saker.
Den första tar avstamp i en händelse som inträffat för tio månader sedan. Bokens huvudperson Tove blir tillsammans med sin bästa killkompis, men ställs inför ett svårt dilemma när en annan person återvänder.
– Känslor kommer upp och någon behöver ta hjälp. Jag vill visa att det finns hopp och att karaktärerna kan gå stärkta ur något som hänt.
I den andra boken blir sociala medier en plattform för huvudpersonen att uttrycka känslor och tankar.
– Den är mera våldsam. Jag har skrivit den utifrån tanken att barn kan få ifrågasätta sina föräldrar, men också utifrån den nya lagen om att barn som bevittnar våld i hemmet är brottsoffer.
Som debutförfattare har hon ställts inför en viss oro över hur läsare ska tolka hennes böcker, men svaret på frågan om allt är självupplevt är tydligt:
– Allt utgår inte från egna upplevelser eller min egen person.
Inte oväntat jobbar Sandra Lindblom inom den sociala sektorn. Efter att ha studerat till fastighetsmäklarassistent, drivit butik och e-handel med djurtillbehör, läste hon till vårdadministratör och jobbade på akuten i Norrköping innan det blev fem år som vårdadministratör på neurologen på US i Linköping.
Sedan 2019 är hon administratör på socialkontoret i Åtvidaberg. Hon försöker vara "spindeln i nätet", en funktion hon verkar behärska fullt ut i hemmet.
Hon fortsätter samtalet, medan en grannpojke knackar på och vill spela fotboll med äldste sonen Isak. Han behöver en fotbollströja– var finns den? I nästa stund ber Samuel om att få ladda ner ett spel i plattan. Amanda vill sitta med vid bordet och färglägga hästar.
– Jag har bra simultankapacitet, skrattar Sandra.
En tredje bok är på gång, också den skrivs för unga vuxna, men lämpar sig som de två andra även för vuxna.
– Jag älskar att skriva för unga vuxna. De har samma känslospann som oss vuxna, men inte samma livserfarenhet.
Fler böcker väntar på att bli skrivna, också för vuxna. Bland synopsisen finns deckare, men inte med några bestialiska mord. Återigen är verkligheten nog.
Var ska skrivandet ta vägen?
– Jag vill inspirera, kanske få komma ut i skolor med ett budskap. Jag vill visa unga att det finns andra vägar och att det finns hopp.