Regnet hänger över Grebo när Respexet repeterar årets sommarteater.
Men blött och halt scengolv eller mörka skyar stoppar inte aktörerna från att ta ut svängarna. Sanna Häger är en av nio skådisar i årets ensemble.
Nu far hon fram med en ridpiska och sveper över scenen, medan medspelaren Dan Lundin hukar under en stol. Det går hett till i "Säg det med en korv – en komedi som slår knockout".
På scenen är de syskon. Han boxare och hon bondtös hemma på föräldragården i Grebo. En dag kommer ett filmteam in på gården. Det ska göras reklam för Kajs kokkorv, tillverkad i Grebos korvfabrik.
Det blir upptakten på en rad förvecklingar, som inte ska avslöjas här.
Sanna Häger har varit med i Respexet länge, ända sedan debuten i "Öster om Eden" 2012. Sedan dess har hon varit med varje år, med undantag av de två åren när sommarteatern fick ställas in på grund av pandemin.
Rollerna har skiftat, från sjuksköterska till ängel, fin ung dam, kommunist och journalist. Bondtös har hon haft ett par gånger tidigare.
– Från början hade jag scenskräck. Jag har tyckt att det varit svårt att prata inför andra, till exempel i klassrummet. Ibland var det så obehagligt att jag låtsades vara sjuk.
Åren på scenen har botat den där skräcken.
– Det är väldigt skönt att slippa den.
Sanna tar plats på scenen. Rösten är stark och mimspelet går genom ett register, som sträcker sig över alla känslor som ingår i ett lustspel: förvåning, glädje, kärlek, förvirring och lite lagom ilska.
– Det är så roligt att få spela någon annan än sig själv. Man får vara lite barnslig och göra bort sig. Det här är det roligaste jag vet och jag kan inte tänka mig att vara utan teatern.
Teatern har fått betydelse i det privata.
– Jag har utvecklats genom teatern. Det är något jag reflekterat över, säger Sanna, som är gymnasielärare i engelska och religion på Vreta utbildningscentrum.
– Jag tror inte att jag blivit lärare utan teatern. Den har gjort mig mer trygg.
Att sätta ihop ett lustspel kräver mycket tid av en ensemble. Gruppen har repeterat en till två gånger i veckan sedan januari.
Tröttnar du aldrig?
– Nej, vi har så roligt tillsammans. Man blir som en familj. Vi har så bra gemenskap, annars hade jag inte hållit på så här länge.
Den 18 juni är det dags för premiär i idylliska Klockarängen i Grebo. Då kan den som undrar få veta mer om den där kokkorven.