Ramla Abdi, 36 år är strålande glad när Corren träffar henne, maken Mohammed, 45 år och de fem barnen hemma i trerummaren på Ekängsvägen. Hon tar emot med en stor kram.
– Välkommen, säger hon och spricker upp i ännu ett leende.
Ramla säger att hon och hennes familj har mycket att glädjas över i Sverige. Som trygghet, snälla människor och vänliga grannar, liksom skolgång och sjukvård för alla.
Hon pratar om att barnen kan studera och få yrken. Ido, 18 år vill bli tandläkare men tycker det är svårt med svenskan i skolan och kämpar för att komma in på gymnasiet. Djimaleh, 12 år vill bli lärare eller fotbollsproffs, Kader, 10 år polis och Neima, 8 år djurskötare. Minstingen Abdinasser på fyra år vet också vad han vill bli.
– Superhjälte!
Hela familjen har fått svenskt medborgarskap och deltar på nationaldagen i kommunens första medborgarskapsceremoni.
– Jag är mycket glad över det, säger Ramla.
Den 28 september 2011 kom familjen, ja förutom Abdinasser som är född i Sverige, till Åtvidaberg. Ursprungligen kommer de från Somalia, men flydde till grannlandet Djibouti.
– Vi bodde i läger, i tälthus, berättar Djimaleh.
Ramla studerar halva dagen på SFI och arbetar andra halvan på kommunens verksamhet Återbruket. Hon var städerska i Somalia och städar även på Återbruket.
Mohamed saknar utbildning från hemlandet, där han arbetade som bärare på marknader och kunde ta hundra kilo potatis på ryggen. Nu jobbar han i kommunens servicegrupp med att klippa gräs, bland annat.
Familjen trivs mycket bra i Åtvidaberg och uppskattar närheten till allt.
– Åtvidaberg är jättebra. Vi vill bo här och inte flytta någonannanstans, säger Ramla.