– Det krävs snabba scenbyten, skrattar Hanna Rahm som agerat bruksarbetarhustru, mejeriarbetare, nykterhetsdemonstrant och fabriksarbetare.
Hon har nu gjort sin andra säsong i den vandrande historiska teatern kring Gamla torget.
– Det är superhärligt att spela i denna miljö och det är mycket glädje och kärlek i ensemblen. Det har varit så roligt att lära känna alla, säger hon.
Flera i ensemblen känner hon mycket väl. Bland dem svärmor Gudrun Rahm, som var den som lite bakvägen, lockade Hanna in i teaterns värld.
– Svärmor var med i Salvedalsteatern. 2016 berättade hon att det behövdes en barnskådespelare där. Min son Victor nappade och jag följde med.
Regissören Carina Evertsson tog chansen:
– Hon undrade om jag ville ha en statistroll. Och om jag ville ha en replik. Jag sa ja och fick en roll som piga. Jag upptäckte att det var roligt och blev fast.
Nu har hon fått rutin och lockat flera att spela teater.
Med i Herr Kronos vandring har också dottern, Alva Rahm, elva år och makens systerson, Sebastian Berg, tolv år, varit. Plus 19-åriga systerdottern Moa Gerestad Kleinas, från Linghem som precis tagit studenten från teaterlinje och i höst börjar plugga teater på folkhögskola i Värmland.
Tillsammans har ensemblen under sex slutsålda föreställningar tagit publiken med på en vandring i tiden och agerat kända och mindre kända historiska personer.
– Vi startar i 1850-talet när kopparframställningen dominerade hela Åtvidaberg och slutar 1950, då Facit sysselsatte de flesta i Åtvidaberg, säger Roy Andersson som skrivit manus och som också spelar rollen som guiden Herr Kronos.
Denna måndag värmer kvällssolen Verksgatan med Åtvidabergs äldsta bruksarbetarbostäder. Klätterrosor sprider väldoft. Det behövs inga kulisser.
En bagerska rusar ut på gatan. Har någon sett hennes dotter? Jo, hon kan möjligtvis ha synts till borta hos kuskarna och kopparskjutsarna vid Stallet. En kvinna hänger tvätt och barn leker. Idyllen bryts av ett par överförfriskade män. En pinkar, en annan har ramlat in i buskagen.
– Jo, det var en del fylleri.1850 hade Åtvidaberg ett eget bränneri och gjorde 70 000 liter brännvin, berättar Herr Kronos.
Han har mycket att berätta och gör det i lättsam ton. Tung fakta, som att Kopparverket vissa år producerade över 1 000 ton ren koppar blandas med kuriosa, som att 3 000 ostar ska ha smält när snickerifabriken brann 1903.
Ensemblen smiter mellan med scener vid bland annat Kolkammaren och Mejeriet. På Bryggaregatan hörs slagord från nykterhetsrörelsen anno 1910: "Upp till kamp emot spriten".
På Åssagården anas framtiden. Här tillverkas automobiler under 1910-talet, en flopp redan innan den kom i produktion. Det blev bara tolv exemplar.
Bättre gick det för räknemaskinen, som för vandringen till Facits gamla huvudkontor, nuvarande Facetten. Här glider Hanna Rahm in framför entrén tillsammans med Anna Beck-Friis. De bryter på tyska och talar om ett "ganska tråkigt" arbete vid borrmaskinen.
– Det var en av de mest spektakulära åtgärderna för att anställa mer folk. Facit åkte till Västtyskland och hämtade kvinnor för arbete här. En del kom att gifta sig med Åtvidabergsmän och blev kvar här, berättar Herr Kronos.
Fullspäckade med 100 år av Åtvidabergs historia bjuds publiken slutligen på kaffe och kaka.