Teodor Sandahl fyller 65 år i höst men har inga planer på att gå i pension. Hans pappa jobbade i butiken tills han blev 92 år.
– Redan som liten pojke blev det nästan en självklarhet att jag skulle bli urmakare och jag var tidigt med i verkstaden och ville veta hur allt fungerade. Det ligger nog i generna helt enkelt, säger Teodor Sandahl.
Sedan 1986 har han drivit Åtvidabergs äldsta butik, Möllers ur och optik.
– Vi fyllde nyligen 124 år och det tar nog ett tag innan någon tar den titeln ifrån oss, säger han och ler.
Teodor studerande till urmakare i Borensberg och gick ut 1977. Han är fjärde generationen urmakare.
– Det var min farmors far, Ernst Möller som grundade butiken 1898.
I butiken på Adelswärdsgatan kommer en stadig ström med människor in för att fixa sina armbandsur, byta batterier och ett och annat foto tas för körkort.
– Det är tur butiken finns kvar annars skulle vi behöva åka långt för att få hjälp, säger besökaren Ingrid Larsson medan hennes väninna Anita blir fotograferad.
Teodor förklarar att det är ett yrke man behöver ha bra tålamod för att utöva. Reparationer kan ta lång tid och kräver en stadig hand.
Det är en stadig ström med människor som kommer till butiken på Adelswärdsgatan. Bland de mer kända som besökt butiken finns musikgruppen Sten och Stanley som köpte solglasögon.
Butiken har ett tickande och sövande ljud alla vägg- och golvur i butiken.
– Många blir trötta av ljudet men för mig är det lite mer som musik, säger Teodor och skrattar högt.
I verkstaden bakom butikens disk sitter det många väggur som väntar på att repareras. Urmakaren förklarar att han har kunder som kommer från hela länet med sina klockor.
– Jag har mycket att göra och det är väldigt kul, alternativet vore inte så roligt.
Hur påverkades butiken under pandemin?
– Klart att det var färre besök i butiken men det väldigt många som lämnade in reparationer. Jag tror det berodde på att många var hemma mer och blev medvetna om att klockorna inte fungerade.
I butiken hänger ett porträtt på Ernst Möller som startade verksamheten 1898.
På väggen hänger det väggur som Ernst Möller själv tillverkade 1905 och fungerar lika felfritt nu som då.
Ett stort brunt väggur hänger i butiken, det är grundaren Ernst Möller själv som har tillverkat det.
– Vägguret är från 1905, många tänker nog inte på att klockor nästan går att laga i oändlighet. Man byter bara ut delar i mekaniken så blir den som ny. Världen har blivit ett slit- och slängsamhälle och det är lite tråkigt.
Hur har butiken förändrats genom åren?
– Vi har inte längre optik här. För längesen sålde vi även skivor och hemma har jag kvar grammofonen som brukade stå här. Lite roligt är att vi förut hade telefonnummer 39, och nu har vi 100 39.
Teodor fyller 65 år i höst men har inga planer på att gå i pension.
– Pappa jobbade i butiken tills han blev 92 år så det får väl bli en milstolpe att jaga, tiden går väldigt snabbt här om man säger så, säger Teodor med ett leende.
För många år sen såldes även LP-skivor i butiken. Teodor har kvar den gamla grammofon som förut spelade musik för kunderna.