År 1955 började cirka 70 elever, uppdelade i två klasser, i Samrealskolan i Åtvidaberg. En av dem var Kristina Howard.

– Alla kände varandra i Åtvidaberg på den tiden, det var en trygg miljö för oss, berättar hon.

Realskola är en lägre sorts sekundärutbildning som fanns i Sverige fram till 1970. Det ingick ingen skolmat, och mikron hade ännu inte slagit igenom i Sverige, så eleverna åt mest mackor till lunch. Vissa kunde gå till skolan, andra fick resa från närliggande kommuner med rälsbuss eller landsvägsbuss. Eleverna i Samrealskolan studerade tillsammans i 4 år innan det var dags för examen.

– Examen var lite speciell, nästan som en studentexamen. Man hade skriftliga och muntliga förhör på examensdagen och efter att man fått veta om man klarat sig eller inte så fick man springa ut på trappan och få sin gråa examensmössa. Det var en väldigt festlig tillställning, säger Kristina Howard.

År 1959, gör 60 år sedan, tog eleverna examen, och under lördagen träffades 25 av dem för en återträff.

– Det är härligt att prata gamla minnen. Det är kul att träffa varandra och se hur vi har utvecklats under åren. Ju äldre vi blir desto mer öppna och pratsamma har vi blivit. Vi får väldigt stort utbyte av varandra, säger Kristina Howard.

Kristina var en av fem personer som varit involverade i att arrangera återträffen, som började på det nya biblioteket i Åtvidaberg.

– Vi ville inte ha ett allt för omfattande program, vi är ju 77 år gamla allihopa. Vi tyckte det var lite lagom, och samtidigt någonting nytt. Många har inte sett biblioteket förut.

Efter en fika fick gruppen en rundtur på biblioteksområdet, innan det var dags för middag på Åtvidabergs Golfklubb, där eleverna firade sin examen för 60 år sedan.

– Där åt vi en jättegod middag, pratade hela kvällen och hade jättetrevligt. Det är en så ljuvlig miljö där ute.

Det är inte första gången som eleverna träffas för en återträff, utan klasserna har setts med jämna mellanrum sedan examen 1959.

– Det är lite unikt, att två klasser håller ihop som vi har gjort, säger Kristina.

Många av deltagarna på återträffen hade rest långa vägar. En från Österrike, vissa från Värmland, andra från Skåne.

– De som har flyttat tycker nog att det är roligt att komma tillbaka. Vi hade en bra skoltid med bra klasser, det har präglat oss mycket tror jag, säger Kristina Howard.