– När vi plockar upp ungdomar med problem så ser man ofta att man skulle gjort insatser tidigare. När man pratar med skolan om dessa unga, så har man sett tecknen tidigt, kanske redan i förskolan.
Det säger Åsa Strömberg, rektor för särskolan och Kulturskolan i Åtvidaberg. För ett år sedan fick hon tillsammans med Robin Taylor, chef för kommunens Individ- och familjeomsorg uppdraget att utreda en ny modell för för samverkan mellan skola och socialförvaltning. En slags uppföljare till det tidigare projektet, "Ingen mellan stolarna", som lades ner för ett par år sedan.
– Vi behöver nya rutiner och strukturer, en ny plattform att utgå från.
Kinda hakade på. Kommunerna tog fram en modell, riktad åt barn och unga i årskurs 4 till 9 som löper framtida risk för utanförskap.
Det är dels barn som växer upp i familjer med redan känd social problematik, dels barn med funktionsnedsättningar, men även barn och ungdomar som riskerar hamna i utanförskap utan lika tydliga samband mellan orsak och verkan.
Genom en ny modell vill kommunerna utveckla nya rutiner för samverkan och uppföljning.
Tillsammans ansökte kommunerna om stöd av Samordningsförbundet Centrala Östergötland, som samlar parter från kommuner, regionen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
I veckan kom besked: kommunerna får dela på drygt 11 miljoner kronor under tre och ett halvt år. Med pengarna kan kommunerna anställa olika funktioner, varav en del är nya för skolan; två arbetsterapeuter, två socionomer och en psykolog, för handleding.
– Ett modigt och unikt beslut, säger Åsa Strömberg och syftar på att förbundet inte tidigare stöttat insatser riktade mot barn och yngre tonåringar.
Hon tror på tidiga insatser och pekar på intervjustudier av unga som fallit genom skyddsnäten.
– De berättar att de gett upp redan i skolan, att de inte kanske fått stöd och inte fångats upp av socialförvaltningar.
I projektansökan lyfte kommunerna behovet av att arbeta förebyggande. Att vänta blir både dyrare och svårare. Åsa Strömberg ger några expempel:
– Ett försenat år i gymnasiet kostar 300 000 kronor, en placering i ett HVB-hem kan kosta 1, 5 miljoner kronor om året.
– I förlängningen hoppas vi att vi genom tidiga resurser kan vända läget. Inte bara för ekonomi, utan också för individen.