Det låg något i luften när jag kom till Herrsäter efter lunchen. Vi hade ju bestämt att ses på morgonen men den blev hektisk med fruset vatten hos djuren. Dörren till gårdskontoret var öppen. Då förstod jag vad som var på gång. Det var dags att provsmaka familjens prisbelönta ostkaka från SM i mathantverk. Vid tidigare reportagebesök hade det inte funnits ens ett litet smakprov och det hade vi skämtat åt tidigare. Hur smakade den? Tja, den vann ju SM!
Växtsäsongen är över, all spannmål och hö är inne under tak. Det gick bra. Skörden blev normal igen och inte så krisartat liten som förra torkåret. Gårdens egna spannmål räcker dock inte helt till för djuren. Men familjen har köpt kraftfoder från andra gårdar, så lagret är tillräckligt. Det är viktigt för att få en så jämn mjölkproduktion som möjligt.
– Det var lite varannandags regn när vi tröskade, då hinner det inte torka upp. Vetet blir inte förstört direkt men slagregn och blåst kan trycka ner spannmålen på marken och då torkar det aldrig. Dessutom börjar axen att gro och bli gröna, det vill man inte, säger Jan Carlsson.
Vädret är fortfarande viktigt, innan tjälen kommer måste det plöjas, det går det inte bra på frusen mark. Plöjer och harvar gör man för att luckra upp jorden och bekämpa ogräs innan sådden. Det är många små steg som i slutändan betalar sig.
Det som återstår av lantbruket för året är mest tvättning av maskiner. Djurskötseln tar istället mer tid när alla djuren är inne inför vintern. På sommaren går alla djuren ute och äter själva, förutom de sista uteveckorna som kräver stödutfodring.
– Det är lika skönt att få in korna på hösten som att släppa ut dem på våren. Det är ruggigt ute nu. Under tiden de varit ute har pälsen växt så vi klipper bort en del för att de inte ska bli för varma inne. Längst päls får ungdjuren. För kylans del kan de gå ute eller i kall lösdrift bara de kan hålla sig torra, säger Eric Carlsson.
Mor i huset, Anita Carlsson, opererade för ett par dagar sedan sin onda höft och har en ny ledkula inopererad. Trots detta kommer hon gående med sina kryckor. Hon är sjukskriven nu och det gör ont att sitta still på en stol. Det märks också att Anita inte är nöjd med att hennes jobb med djuren måste skötas av andra i familjen. Hon har annars noga koll på mjölkroboten så att alla korna kommer fram och inte hindras av mera ranghöga kor.
