Utflykter till skogen. Pool. Löpband. Bollhav. Rastgård. Egen box med soffa, madrass eller fåtölj.
Men först måste den som vill börja på Hunderbara hundcenter i Linköping skolas in. Det innebär korta dagar, då husse eller matte sitter med i den tilldelade boxen så att den ska kännas trygg och hemtam. Snuttefilten hemifrån är givetvis med.
På hundcentret nära Linköpings flygplats går det till ungefär som på vilket dagis som helst. 50 jyckar är inskrivna och dagligen finns här ett 30-tal hundar. De har alla sina egenheter.
Zero är lite träningsnarkoman och står ofta vid löpbandet och väntar.
Erina hatar cyklar och är allergisk.
Konrad och Stella är fenomenala på godisletning i bollhavet (se film).
Tino älskar att kasta sig i den stora sommarpoolen.
Roffe har lite svårt för Zero.
Konrad är en badkruka.
Kokos är valpig, trots att han är en 10-årig gubbe. Han är glupskast av alla, har en egen blogg och tycker det är pinsamt när födelsedagshatten åker på. Han har varit här längst, sedan 2009.
Silver är den mest kräsna.
Azlan tål inte lastbilar.
Mimmi värnar sin integritet.
Wilma älskar att gosa in sig i Roffes päls.
Melvin är lyckligast av alla. Ibland, när han lekt extra intensivt, blir han så torr i munnen att läpparna fastnar och det ser ut som om han morrar (se bild). Han glädjeylar i bilen när han förstår att husse är på väg till dagiset.
Håkan och Doris har kurragömma som favoritlek.
I utegården är hundarna indelade i viktklass för att undvika att någon skadas om leken blir ivrig. Men även annat kan påverka indelningen.
– Nästan alla hundar har någon hund som de verkligen inte gillar, säger Sofia Svensson, centrets ägare.
När vi hälsar på är det den tyngre viktklassen som vistas ute. Dagens långpromenader på minst 30 minuter är avklarade. Inomhus hörs ett unisont tuggande på ben från de olika boxarna.
En hund morrar doft, några sover djupt, andra kommer skuttande och ställer sig upp mot gallret. Den italienska vinthunden Melvin, "vår glada clown", studsar som en gummiboll och hotar krypa ur skinnet av pur glädje.
Varje dag innehåller minst en långpromenad på 30 minuter, småpromenader och andra aktiviteter.
– På whiteboardtavlan skriver vi upp vad varje hund har gjort för att hålla ordning på när det är lagom med en ny promenad eller annan aktivitet. Vilan är också viktigt, säger Sofia. Vi ägnar extra mycket tid åt de hundar som har svårt att få kompisar.
Det är med jyckar som med barn, alla passar inte på dagis.
– Min egen stafford är ett sådant exempel, säger Sofia. Hon blir stressad när många hundar vistas på samma plats. Typiskt när man nu driver ett hunddagis, va!?
Ibland gör hundarna sådant som de aldrig skulle göra hemma, som att markera revir inomhus. Det är vanligare bland småhundar och beror på att det är så många hundar och dofter att konkurera med.
Vem är kung på dagiset?
– Kastrerade hankatten Simba. Han ligger ofta på soffan i hallen där alla hundar passerar. Det kan komma vilken aggressiv jättehund som helst, han bryr sig inte ett dugg.
I entrén till dagiset presenteras alla fyrfotingar med inramade bilder. När någon fyller år åker partyhatten på för bildtagning och så önskas vovven grattis på centrets egen Facebooksida. En del ägare har hundkex med sig till alla jyckar på bemärkelsedagarna.
Det är Matilda Kopka som sköter fotograferandet.
– Ibland blir det snygga bilder, ibland roliga. Jag lägger upp dem på Facebooksidan och det brukar uppskattas av hundägarna.
Matilda stortrivs, även om alla jobbmoment inte är skitroliga. Som att plocka bajs i den stora hundgården. Det är ett hundgöra, men någon måste göra det.