- Jag märker redan skillnad, säger hon.
Marona Engvall hyr ut turistlägenheter i sitt hem i Björkfors och därför kändes det extra otrevligt med sniglarna, som de senaste åren invaderat tomten från en angränsande allmänning.
- Vi plockade tjugo kilo mördarsniglar på en kväll här i trädgården. Jag drömde mardrömmar om sniglarna, säger Marona Engvall.
Därför köpte hon myskankor i april. Myskankan är en av mördarsnigelns få naturliga fiender. Marona Engvalls ankor glufsar i sig så många de kan komma över. Nu håller hon på att träna upp även ällingarna till att gå i landen och leta sniglar.
De första nio ankorna har nämligen fått förstärkning av trettio ällingar. Nu tänker hon sälja dem, de söker nya jaktmarker, som hon säger.
Myskankornas potential som snigelbekämpare har gjort dem populärare, men de är fortfarande långt ifrån vanliga. Många har dem bara över sommaren och äter upp dem sedan, men det passar inte Marona Engvall som ser ankorna som kära husdjur.
- Man kan få dem väldigt tama, berättar hon och håller nästan vuxne Viktor i famnen utan att han protesterar det minsta.
Antalet genbanksregistrerade myskankor ligger ganska stabilt runt tvåhundra i Sverige. Det finns också ungefär lika många oregistrerade ankor, enligt Jan-Olov Mathiasson som är genbanksansvarig på Svenska Lanthönsklubben.
Myskankan kom för 400 år sedan till Sverige från Sydamerika och tillhör alltså våra gamla lantraser. Den kan klättra i träd och flyga. Men den lämnar helst inte tomten där den bor, så egentligen behövs det inte ens ett stängsel.
- Det är helt tillåtet att ha ett par myskankor i en villaträdgård utan något speciellt tillstånd. De är ju tysta så de stör inte grannarna, säger Jan-Olov Mathiasson.
Däremot måste ankorna ha någonstans att gå in på natten och på vintern. Marona Engvall har gjort om sitt växthus till ankhus, under tiden som hon bygger ett riktigt ankhus.
Hon funderar på att hyra ut ankorna till drabbade grannar.
- Vi måste hjälpas åt för att få bort sniglarna, säger Marona Engvall.