Frodigheten välkomnar. Vid ingången till den röda sekelskiftesvillan högt uppe på Kyrkängsvägen i Björsäter står Beppi i grönskan.
Även om hennes hjärta, liksom kropp, är av betong, finns det själ i massan. Stor och stolt, nöjd och glad, som en urkvinna, en urmoder. Nedför grusgången kommer Sissi Stahli. Ögonen är pigga, mungiporna lättsamt uppdragna. Uppsynen densamma som hos Beppi.
- Det är så härligt här. En av jordens finaste platser, säger hon och avslöjar, trots en snabb ström av svenska ord, sitt holländska ursprung.
Hur en holländsk skulptör kommer till Björsäter med Beppi i bagaget är en lång historia. Som så många andra har den sin grund i kärleken.
I det här fallet till Per Erik Gustavsson.
- Pensionerad. Och passionerad fotograf, presenterar han sig.
Han står trygg på grusgången i Björsäter. Här i det vackra röda huset växte han upp med syskon och mamma Signe och pappa Folke.
Han lämnade Björsäter i slutet av 50-talet. Ett år som vikarierande fotograf på Corren gav mersmak. Per Erik ville ta mer bilder.
- Jag flyttade till Malmö, jobbade på reportagebyrå, Sydsvenskan och Kvällsposten och som fotolärare.
Svartvita bilder i arkiven visar Skåne i dimma, stubbade almar i en allé, skånsk mylla och vidsträckta åkerlandskap. De sista åren i Skåne bodde Per Erik i Snårestad, i en skånelänga på de böljande kullarna högt över Ystad.
- Det vackraste stället på jorden, säger Sissi och smeker orden eftertänksamt.
Hon kom dit 1996 och blev kvar. När så huset i Björsäter blev tomt förra hösten, efter att Folke gått bort och Signe flyttat till servicehuset i byn, föddes hos Per Erik en längtan hem.
Sissis tvekan i början byttes mot längtan.
- Jag tog Sissi med på en tur från Björsäter till Östra Ryd. Jag visade den vilda naturen och skogarna. Hon fastnade för det, berättar Per Erik.
I dag mäter Oxlabrinken i Björsäter, där det röda huset ligger, sig väl med Snårestad.
- Det finns två ställen som är de vackraste på jorden, säger Sissi nöjt. Snårestad och Björsäter.
På vackra platser kan man skapa vackra ting. I Snårestad byggde Sissi och Per Erik upp ett galleri, Vida Vyer. Också Björsäter ska få sitt Vida Vyer.
- Här har funnits så mycket kreativitet förut, det är en sådan plats, säger Sissi och berättar om Signe som vävde och finsnickaren Folke.
I Folkes lilla snickerifabrik bygger Per Erik upp mörkrum och kontor för fotografi. I lagerlokalen, där Folkes träleksaker väntade på leverans till leksaksaffärerna, ska ett nytt galleri och utställningslokal ta plats. Här ska också andra få pröva sin kreativitet.
- Vi tänker hålla workshops och helgkurser, här säger Per Erik.
Så länge håller Sissi till i vävkammaren. På bordet i mitten av rummet ligger två svartbrända kvinnokroppar intill en vit kvinna med enorm rumpa och litet huvud.
- Det är en hyllning till kvinnan, säger Sissi om sitt val att skapa kvinnor med breda bakar, svällande bröst och hängande magar.
Det är inte politik i figurerna. Ingen protest mot andra, på gränsen till osunda smala ideal.
- De runda kropparna är mer tilltalande än en vanlig kropp. Jag bara gillar runda former.
De runda tar sig olika uttryck. Några är bara byster, andra har ben och armar. Några är stora som Beppi och utmejslade i Siporex, andra små, men tunga i brons. En del är röda, andra svarta.
En del är blyga, som Siporexflickorna, som står i trädgården med händerna över skötet. Per Erik och Sissi sitter på den lilla verandan med blickarna ut mot trädgården. Han har kommit hem och hon har fått livets alla pusselbitar på plats.
Sjuårige sonen Bo Valentin släntrar förbi. En handduk i ena näven, badbyxor i den andra.
- Här kan vi njuta av livet, vi kan jobba med det ens hjärta vill, vi kan göra fina saker båda två och vi kan ta hand om Bo, säger Sissi.
Inte undra på att hon ser lika nöjd ut som Beppi i gräset.