Åtvids konstrundor är inget nytt för Anneli Lindberg och Stefan Teleman, båda två har varit med tidigare. Nytt är däremot att de visar sina verk i ladugården vid Annelis föräldrahem Stora Kinäs, strax utanför Björsäter. Där det tidigare har stått kor hänger nu Stefan Telemans akvareller, och i stället för får är det nu Anneli Lindbergs virkade "blobbar" som letat sig in i båsen.
Konstrundan drog igång i torsdags och då var det många som hittade hit, trots att det inte är helt lätt för den som är ny i trakten.
- Jag skulle tro att vi hade ungefär 50 besökare. Det är vi väldigt nöjda med, säger Stefan Teleman, pustar lite och lägger till:
- Det tar lite på krafterna, man vill ju vara trevlig och så.
Anneli Lindbergs föräldrar flyttade hit och började driva gården 1974. Anneli var tonåring och fick lära sig hur djuren skulle skötas.
- Jag hade inga fritidsproblem, säger hon.
1986 lades lantbruket ner, men får, ungdjur och katter har det funnits i ladugården tills för dryget ett år sedan. Att byggnaden hade potential även för andra ändamål har Anneli Lindberg varit övertygad om länge. Hennes pappa, Birger Karlsson, var däremot mer tveksam till planerna på att ställa i ordning en utställningshall. Att röja ur och tvätta en ladugård är inte gjort i en handvändning. Om man dessutom inte nöjer sig med några halvmesyrer så blir det en stor uppgift. Men nu är det gjort. Golvet har spolats med vattenslang och skrubbats med borste, tak och takbjälkar har borstats av. En hel del av arbetet har Birger Karlsson inte velat släppa ifrån sig.
- Jag har ju tvättat ladugården några gånger genom åren, så jag vet hur det ska gå till, säger han.
Och nu när idén om ett galleri har fått tid att sjunka in så är han dessutom nöjd med hur det har artat sig.
- Jag måste säga att det blev rätt trevligt.
Stefan Teleman är en konstnärlig mångsysslare, men beskriver det själv som att han bearbetar bilder i datorn under vinterhalvåret, och målar akvarell under sommaren. Båda riktningarna i hans konstnärsskap visas här. En udda fågel i sammanhanget är Domherran, en tecknad figur som Teleman använder för att skämtsamt kommentera olika samtidsfenomen. I bland blir Domherran även en ventil för ilska, här finns flera politiska passningar.
- Ja, det är mycket man kan bli förbannad på. Min akvarellvärld är däremot stillsam och solbelyst, säger han.
Blobbarna är Anneli Lindbergs följeslagare, en slags virkade varelser som alla har sitt eget utseende och sin egen personlighet. De myllrar omkring lite här och där i ladugården. Den längsta är 16 meter lång och sträcker ut sig där korna en gång utfodrades. Hon har ständigt med sig en blobb i väskan och när det dyker upp något lämpligt tillfälle fotograferas de i olika situationer. En serie bilder med blobbarnas liv och äventyr hänger på en av väggarna.
- Jag har en personlig relation till var och en av dem. Ibland kan jag titta på en bild av någon som jag sålt och tänka att "jaha, den har jag fått offra", säger hon.
Ladugårdens liv som konsthall upphör inte med årets konstrunda, tanken är att det ska bli en ny utställning här under Östgötadagarna i början av september.
Åtminstone om Anneli Lindberg får bestämma.