Diplomet och blombuketten stÄr mitt i butiken och det Àr med stolthet som Helena och Francesco Camarda tog emot den i samband med Motala Expo.
Allt började 2015 med tre ton pasta och en italienare i Borensberg som drömde om att starta eget. Snart varvades mÀssor och marknader med de vanliga anstÀllningarna pÄ Arla Plast. Men under 2018-2019 lÀmnade först Francesco och senare Helena för att bli företagare pÄ heltid.
â Eller ja, mycket mer Ă€n heltid, sĂ€ger Francesco och de konstaterar tillsammans att det snarare Ă€r det dubbla.
Allt rullade pÄ till 2020 nÀr pandemin satte tvÀrstopp. De minns utropet i högtalarna pÄ bÄtmÀssan i Stockholm nÀr mÀssan stÀngdes efter FolkhÀlsomyndighetens beslut om max 500 personer i samma lokal.
â Det blev kaos. Vi hade bestĂ€llt en massa varor frĂ„n Italien och tĂ€nkte köra mĂ€ssor och marknader hela Ă„ret. Vi hade investerat nĂ€stan alla pengar vi hade, sĂ€ger Francesco.
Inom loppet av nÄgon timme vÀndes allt upp och ner och familjen stod helt utan inkomst. Mitt i paniken fick Francesco bli torghandlare, de fick hyra ett rum hos ett annat företag i Borensberg under en tid och snart blev det egen butik.
â Det kom jĂ€ttemycket folk, vi hade kö bort till busshĂ„llplatsen varenda dag, sĂ€ger Helena och idag ser de att katastrofen vĂ€ndes till ett lyckokast.
â Jag lĂ€rde mig jĂ€ttemycket. Vi Ă„kte pĂ„ stora marknader för att sĂ€lja men nĂ€r pandemin var blev det torget istĂ€llet. Nu ser vi att man inte behöver Ă„ka pĂ„ stora marknader lĂ„ngt borta utan torget blir nĂ€stan som en marknad det ocksĂ„, och nĂ€stan hemma, sĂ€ger Francesco.
Francesco berÀttar att han lÀrde sig jÀttemycket under den lÄnga pandemin som höll pÄ att sÀtta stopp för allt de byggt upp.
Mycket hÀnde pÄ kort tid och Helena sÀger att hon har svÄrt att förstÄ hur de hann med allt som de gjorde.
â Men det var kul, sĂ€ger Francesco med ett stort leende.
Idag har de tvÄ anstÀllda, dÀr dottern Chiara Àr heltidsanstÀlld och butiksansvarig. Fler och fler kunder hittar bÄde butiken och deras nÀthandel. SjÀlva Àr de mycket pÄ resande fot.
Men italienska delikatesser och Borensberg, hur gÄr det?
â Grejen Ă€r att vi alltid haft Borensberg under vĂ„r logotyp och det har alltid synts. SĂ„ nĂ€r vi Ă€r ute pĂ„ marknader och mĂ€ssor sĂ„ Ă€r det âjo, men det Ă€r ju de som Ă€r frĂ„n Borensbergâ och Ă€ven om ingen varit hĂ€r blir det sĂ„, sĂ€ger Helena och fortsĂ€tter:
â Det blev naturligt att öppna butiken hĂ€r, det fanns inget alternativ. Borensbergsborna Ă€r extremt trogna och de bĂ€sta kunderna och marknadsförarna.
Hela mÀss- och marknadskalendern bokas tidigt pÄ Äret och bara i februari och början pÄ mars hade de veckor uppbokade för att i mitten pÄ mars landa pÄ Motala Expo. Mycket vilotid har de inte emellan men för Helena och Francesco har det blivit en livsstil som de gÀrna tar Àven om dagarna blir lÄnga.
NÀrheten till kanalen Àr en del i framgÄngen, med besökare frÄn nÀr och fjÀrran hela sommaren. Men det stannar inte dÀr, det skulle snart bli mer.
â Första buffĂ©n vi gjorde var det nĂ„gon som kom in och frĂ„gade om vi kunde laga maten till en student. DĂ„ blev det âdet löser viâ, sĂ€ger Helena och berĂ€ttar vidare om bland annat ett bröllop, en mammas 80-Ă„rsdag och 100-tals julkorgar som innebar att Francesco fick bygga hyllor i bilen för att kunna köra dem till Stockholm.
â Man hör sig sjĂ€lv sĂ€ga âdet löser viâ. Och det Ă€r klart, det gör vi ju genom att komma hit klockan tvĂ„ pĂ„ morgonen och jobba, sĂ€ger hon och kan inte lĂ„ta bli att skratta.
För lite sĂ„ funkar det hos Camarda â det Ă€r âdet löser viâ som gĂ€ller Ă€ven om det innebĂ€r tidiga mornar och sena kvĂ€llar. DĂ„ gĂ„r det att boka in fyra julmarknader samma dag, om man bara har personal menar Helena medan Francesco var mer bekymrad över att fĂ„ tag pĂ„ en extra vĂ„g.
Helena Camarda berÀttar att de plötsligt upptÀckte att de inte bara var en delikatessbutik utan Àven en presentbutik nÀr bestÀllningar pÄ varukorgar i hundratal ramlade in.
Ni Àr à rets företagare. Hur tÀnker ni framÄt?
â Vi vet nĂ€stan inte sjĂ€lva var vi kommer vara om ett antal Ă„r. Utan det Ă€r snarare företaget som för oss till olika stĂ€llen. Genom att vara lyhörda och lyssna pĂ„ vad folk vill att vi gör, vad de vill att vi sĂ€ljer och var vi ska finnas. SĂ„ Ă€r det mycket, sĂ€ger Helena.
â MĂ„nga produkter har vi för att kunder kommit till oss och frĂ„gat och sĂ„ tar vi hem och provar. Vi har ostar som inte Ă€r frĂ„n Italien och nĂ€r vi mĂ€rker att de Ă€r goda och folk vill köpa sĂ„ har vi det, sĂ€ger Francesco.
Drivet Àr jÀttetydligt och nÄgon brist pÄ idéer finns inte. Att utvecklas i Borensberg, kanske med glass, eller frallor till bÄtfolket eller nÄgot helt annat, finns i idébanken men inget spikat. Dygnets timmar verkar vara det som sÀtter grÀnser.
â Francesco har sĂ„ otroligt mĂ„nga fantastiska idĂ©er och jag bara mĂ„ste stĂ€lla frĂ„gan "NĂ€r, Ă€lskling, vi jobbar ju redan dygnet runt?" Men jag tycker det Ă€r jĂ€ttekul och han ser bara möjligheter, sĂ€ger Helena med stor kĂ€rlek i blicken mot sin man.
Om man ska sammanfatta Camarda och resan till utmÀrkelsen kan man konstatera att tre ton pasta blivit en framgÄngssaga.
â Ja, sĂ„ Ă€r det faktiskt, sĂ€ger Helena och Francesco.