Det säger Torbjörn Andersson som tillsammans med hustrun Gunilla nyligen reste tillbaka till de fattiga delarna av Kambodja för att se vad deras hjälp ger.
Det var 2008 de bestämde sig för en semesterresa. Den skulle förändra deras liv. De kom till Kambodja och i en nationalpark mötte de guiden Sok Chanra. De fick god kontakt och blev bjudna hem till honom. Dagen efter hämtades de på motorcyklar och kördes ut till hans hem. De fick se fattigdom på nära håll men också mycket värme och engagemang. De kände direkt att de ville göra något för att hjälpa människorna i byn.
- Vi litade på Sok Chanra, och det gör vi fortfarande. Allt som han har sagt har stämt till punkt och pricka. Vi har kommit överens om vad pengarna vi skickar ska användas till och sedan har vi fått bildbevis allt eftersom skolan vuxit fram, berättar Gunilla Andersson.
De var först lite osäkra på hur det skulle bli att träffa Sok Chanra efter tre år, mannen som de mest har talat med på knagglig engelska via telefon och e-post.
- Vi visste inte om vi skulle buga, ta i hand eller vad vi skulle göra. Men han sprang fram till oss. Kramade oss. Pussades på kinden. Jag blev riktigt rörd. Det är svårt att beskriva, säger Torbjörn.
100 eleverDär det bara fanns skog vid förra besöket står i dag en skola i tegel och puts, med elektricitet och vattenrenare. En helt ny byggnad har också färdigställts, som ska hysa bibliotek och ett litet rum för lärarna samt en sal för utbildning i datorhantering. Skolan har nu 100 elever och har knutit fyra lärare till sig. Eleverna får språkundervisning i engelska och landsmålet khmer.
- Det är viktigast eftersom många inte är läs- och skrivkunniga. Att lära sig engelska betyder att de kan få jobb inom turismen som växer i landet. Nästa steg är datorkunskap. Ska de jobba på en restaurang eller i en affär så är det nödvändigt.
Paret Andersson har finansierat stora delar själva, både när det gäller skolbygget, löner till lärarna och läromedel. De får också stöd från privatpersoner, och de har fått engångsdonationer från Lions i Borensberg. Förutom läromedel har de också finansierat kläder till skolans fotbollslag, leksaker. De har även hjälpt Sok Chanra och hans familj när de varit i behov av sjukvård.
Gör nytta- På sjukhuset måste man visa upp pengarna först, innan man får någon vård.
Vad är viktigast just nu för skolan?
- Det är att hålla i gång allt. Det tänker vi se till. Vi har inga stora inkomster. Det handlar om många bäckar små. Det vi hoppas på är att Sok Chanra ska kunna anställa en lärare i data och att vi kan köpa in datorer. Det är ett märkligt land för allt sådant finns att köpa. Men det är bara några få som har tillgång till det.
Det finns mycket problem i landet, bland annat löper barn risken att bli kidnappade, tvingade till hårt arbete eller utsatta för pedofiler från rikare länder. På skolan arbetar lärarna med information till barnen om hur de ska agera när okända människor söker upp dem med erbjudanden.
Paret Andersson har inga planer på att sluta. Snarare vill de utöka arbetet, gärna genom att föreläsa om skolbygget i Kambodja och om landets problem och möjligheter.
- Vi känner att vi gör nytta och att det är för en viktig sak. Det här landet är helt beroende av att invånarna får utbildning, säger de.