Borensbergs hembygdsförening håller en av årets två berättarkvällar på Gästis. En tradition sedan tre--fyra år.
"Kom och berätta något, eller sitt bara och lyssna. Det kostar inget, men köp något, kaffe, öl eller ett glas vin", uppmanar A4-anslaget i Gästis fönster.
Berättandet visar sig ske på övervåningen. Takbelysningen i de långsmala rummen i fil är dämpad till förmån för stearinljusen på borden.
Ett 30-tal medlemmar har kommit. Det räcker gott och väl för intimiteten. Jag är i alla fall imponerad.
Men hembygdsföreningens sekreterare Ingemar Flyckt är lite förvånad, ungefär dubbelt så många är mera vanligt. Vi skyller på regnet där ute.
Motalatrubaduren Jonnie Andersson, men med långt Borensbergförflutet, vilket noga påpekas, gästar och smyger in några visor här och var.
Han avslutar med Evert Taubes "Briggen Blue Bird of Hull" som en logisk sammanfattning av vad berättarkvällen mestadels kretsat kring. Sjön och sjömansliv.
Det var inte meningen att det skulle bli så. Inget innehåll eller speciellt tema för historierna spikas i förväg.
-- Det är inte mycket till förberedelser. Det blir som det blir. Oftast är det berättelser från trakten, någon enstaka vits, någonting åt spökhistoriehållet har visst också förekommit, säger Ingemar Flyckt.
Skulle det tryta med uppslag så har berättarträffarna alltid Karl-Erik Karlsson att tillgå. Kalmarbon som tidigt gick sjöss och blev kvar där i många år innan han kom till Borensberg och takpannetillverkning på gamla Zanda.
Han får inleda nu också och berättar med inlevelse om sin första tid på sjön och om hur det var att försöka få hjälp på den australiska landsbygden när bakaxeln på bilen gått av.
Eva Rajan, sjuksköterska med förflutet i Indien, tar vid och berättar om sina strapatser till sjöss. Och så kompletterar Gästisvärdinnan Monica Wall om hur det kunde vara när hon serverade till sjöss. Berättar gör också Carl Eric Jönsson, ett gästspel från Västra Ny hembygdsförening, Lars Wallqvist och Arne Helander. Den sistnämnde citerar minnen nedtecknade av Eric Stålstierna, en numera avliden vattenfallare som lät bygga Näs kraftstation och kände de flesta i bygden.
I all enkelhet slår Borensbergs hembygdsförening vakt om det muntliga berättande och vårdar trådarna bakåt i tiden. Behagligt att lyssna till, oavsett ämne, bara man ger sig tid.
Och snudd på en overklig verklighet i dag. Det märker man i bilen tillbaka till Motala när mobiltelefonen ringer och datorn på redaktionen något senare indikerar att det ligger ett antal olästa mejl och väntar.