Att kliva in i butiken, som ligger på höger sida när man kör genom centrum, är lite som att kliva in i en annan värld. Eller åtminstone i ett annorlunda, färgglatt och rofyllt rum. Här jobbar två kvinnor, ibland ihop, ibland var för sig. Mona Gustafsson som startade verksamheten för exakt tio år sedan, och Magdalena Lobell Berglund, som gjorde ett spontanbesök för snart sju år sedan.
– Jag hade sett skylten innan men aldrig varit inne i butiken, medger Magdalena som klev in och frågade om hon fick börja arbetsträna.
Att det skulle bli ett omedelbart ja hade hon inte räknat med.
– Mona tog emot mig med öppna armar, trots skavanker och brister. Hon trodde på mig och det betydde jättemycket för mig.
Magdalena är öppen och pratglad och hon pendlar mellan eftertanke och spontana skratt när hon försöker minnas hur allt egentligen gick till. Hade hon inte blivit sjukskriven för utmattning efter att ha sprungit alldeles för fort i det berömda ekorrhjulet, i alldeles för många år, skulle de två kvinnorna förmodligen inte känna varandra i dag. För Magdalena har Mona varit en stor hjälp på vägen tillbaka till ett mer balanserat liv.
– Hon får ner mig på jorden när jag skenar iväg med idéer, eller om jag får dåligt samvete för allt jag vill fixa men inte hinner. Mona får mig att inse att ingen dör om jag missar något, säger Magdalena och tittar varmt mot sin chef.
Att jobba inom vården med de kraven hon ställer på sig själv, går helt enkelt inte ännu. Kanske aldrig, funderar Magdalena.
I maj arrangerades Guldkorngalan i Borensberg och bland de nominerade i kategorin vård och omsorg fanns Mona Gustafsson med, trots att hon driver en hantverksbutik. Det var just hennes engagemang att låta människor som varit sjukskrivna komma och arbetsträna hos henne som hade uppmärksammats på orten.
Mona berättar att hon inte säger ja till alla, bara om känslan är rätt från början. Då vill hon kunna ställa upp, för är det någon som vet hur det känns att tappa fotfästet efter flera år i yrkeslivet så är det hon.
– 1993 drabbades jag av diskbrock och jag gick sjukskriven i flera år. Jag vet hur det är att gå igenom en process med försäkringskassan och arbetsförmedlingen, säger hon.
I Monas fall var det aldrig aktuellt att börja jobba heltid som anställd på något företag. Det klarade inte hennes kropp. Därför uppmuntrades hon att starta eget. Då kunde hon få möjlighet att styra sin egen tid efter kroppens arbetsförmåga. Vid 45 års ålder, då hon även hunnit bli mamma till fyra barn, började hon läsa in ekonomi på Komvux. Hon reste även runt på marknader där hon sålde sitt hantverk. Så småningom blev hon delägare i en hantverksbutik i Wadköping i Örebro. Dit pendlade hon ett par dagar i veckan i tio år innan chansen att starta verksamhet i Borensberg dök upp. Från början var de två ägare, men efter bara ett år tog Mona över butiken på egen hand.
– Jag har alltid tyckt om att få göra grejer med händerna. Det har alltid funnits där. Intresset kommer från min farmor, säger Mona som även designar och syr linnekläder.
Mona berättar att hon fortfarande dras med ryggproblem och att hon därför måste planera sin tid i butiken. När Mona inte jobbar finns därför Magdalena där, som sedan några år har en halvtidsanställning.
Att se henne, men också de andra kvinnorna som en gång började arbetsträna i butiken, återhämta sig ger Mona en tillfredsställelse.
– Jag har ju suttit i den sitsen själv och vet hur det känns när någon tror på en.
För Mona har Magdalena blivit en oersättlig medarbetare - och vän - av stämningen mellan dem att döma.
– Hon är en genomärlig och go person, duktig och kreativ. För företaget är hon en guldgruva, säger Mona.
Men vem vann då priset i kategorin vård och omsorg på Guldkornsgalan?
– Väntjänsten, säger Mona. De gör ett gudomligt jobb.