För ett par år sedan tröttnade Madeleine på sjuksköterskestudierna och bestämde sig för ett uppehåll. Hon hade fått höra att det fanns en plats kvar på teaterlinjen på Bona folkhögskola och ringde och tjatade tills hon blev antagen.
- Det vara bara ett infall men jag trivdes från dag ett.
På folkhögskolan fick hon chansen att ta tag i sångscenskräcken som hon haft sedan skoltiden.
--Jag älskar att sjunga och har jämt gjort det. Att jag blev rädd att sjunga inför publik hänger ihop med hur jag redan i unga år blev bedömd. När jag var 13 år fick alla i klassen sjunga för musikfröken. De som hon tyckte var bra fick erbjudande om att vara med i kören. Det fick inte jag. Sånt sätter sig.
Förra våren lämnade hon teaterlinjen - stärkt i själen - för att avsluta sina sjuksköterskestudier i Norrköping. I november ringde Sten-Åke Björnstedt, skaparen av Vilda Hildas revy, och frågade om de inte skulle träffas och prata.
Efteråt fick hon frågan om det var hon som gått sångpedagoglinjen.
- Då förstod jag att det måste ha låtit hyfsat.
Madeleine är en teaterapa och har sjungit hela sitt liv. För sig själv och för familj och vänner. Men så fort det har blivit seriöst har hon backat. Då har hjärtklappningarna, svettningarna och skakningarna på rösten kommit. Att gå teaterlinjen och nu för första gången sjunga och agera i en offentlig uppsättning som Vilda Hilda, har mildrat prestationsångesten rejält.
- Att sjunga med livebandet i revyn är häftigt. Jag sjunger från hjärtat och då blir det bra.
Hon trivs i Vilda Hilda-gänget och hoppas att det blir fler år med dem.
- Även om jag är trött på grund av studierna eller allt pendlande får jag energi efter några minuter tillsammans med dem.
Till jul blir Madeleine färdig sjuksköterska. Men det är egentligen sången och teatern hon vill ägna sig åt.
- Men det är svårt att leva på det. Därför vill jag ha ett sjuksköterskejobb där jag kan tjäna pengar genom att jobba så lite som möjligt så att jag kan hålla på med sång och teater så mycket som möjligt.