De vassa käpparna har använts av de ännu okända jägarna för att spänna ut djurskinnen i samband med urtagningen av inälvor.
- Vi som tömmer soporna riskerar att skada oss på käpparna och hornrester som spräcker upp säckarna när vi lyfter dem, säger Peter Johansson.
Han tillhör Markringen, en sammanslutning av lantbrukare och andra företagare som på entreprenad sköter städningen av rastplatsen åt Vägverket.
Djuravfallet sprider också dålig lukt och har dragit råttor och möss till sig.
- Halvfulla säckar tömmer vi inte. Ligger det då slaktavfall i botten kan det ju bli liggande en längre tid och då kommer lukten, säger Peter Johansson.
Han har varit i kontakt med miljöskyddsinspektör Ulrika Johansson på Motala kommun som i sin tur rådgjort med biträdande länsveterinär på länsstyrelsen.
- Slaktavfall efter vilt är inte reglerat. Det går lika bra att lämna kvar det i skogen som att kasta det i en soptunna. Så här hade man definitivt inte fått göra med avfall efter tamboskap. Det är en konstig skillnad, tycker Ulrika Johansson.
Personligen anser hon att slaktresterna inte hör hemma på en allmän rastplats.
- Det är bättre att jägarna åtminstone kör det till kommunens återvinningscentral i Borensberg, säger Ulrika Johansson.