Urmakarbranschen är en bransch i förändring. Att handeln blir mer och mer fokuserad på mode behöver inte vara negativt för urmakarnas arbetsmarknad.
I lördags slog Urmakar-skolan i Borensberg upp portarna till ett öppet hus för andra året i rad. Framför allt var det släkt och vänner till eleverna som passade på att besöka skolan, men också Borensbergsbor och branschfolk från Sveriges Urmakareförbund fanns där.
För eleverna som har gått klart den treåriga utbildningen är det inte några större problem att skaffa ett jobb.
-- Den som är beredd att röra på sig har mer än ett jobb att välja på, säger Esbjörn Öhlén, förbundsordförande i Sveriges Urmakareförbund.
Han märker av en föryngring i branschen, framför allt har de som driver affärer blivit yngre. Samtidigt är urmakarbranschen inne i en förändringsfas där handeln med klockor blir allt mer fokuserad på mode.
-- Det finns en kontrast mellan modeklockor och prestigeklockor. Där vi har tappat är i mellanskiktet, alltså klockor i prisklassen mellan 2 000 och 5 000 kronor, säger han.
Många väljer alltså att köpa en "prestigeklocka" i prisklassen 10 000 kronor och över. Men allra mest ökar modeklockorna och det är framför allt tjejerna som har hakat på den trenden. Klockorna är billiga och används som en accessoar som ska matcha skor, skärp eller kläder. För urmakarna betyder det mer jobb i form av försäljning, batteribyten och armbandsbyten.
-- Nej, jag tror inte folk slänger klockor. Många vill hålla igång sina grejer, säger Esbjörn Öhlén.
-- Det är konstigt men allt blir ju modernt igen. Längst in i garderoben finns det där som har blivit på modet igen.
Esbjörn Öhlén är inte den som vill bromsa utvecklingen utan tror att man måste vara öppen för en förändring oavsett vilken bransch man verkar i.
Linus Wickerfält är en av eleverna på Urmakarskolan och han går det tredje året för att få det eftertraktade gesällbrevet.
Han vittnar om hur slingrande vägarna till urmakaryrket kan vara. Han valde att gå urmakargymnasiet eftersom det var enda möjligheten för honom att kombinera studierna med snowboardåkning. Valet är inget han ångrar för snowboardåkning och finliret i urmakaryrket är en bra kombination.
-- Här sitter man och tar det lugnt och i sporten kan jag ta ut aggressionerna, säger han.
Mamma Susanne och pappa Staffan tittar fascinerat på de små pinalerna inne i klockan som Linus jobbar med. Trots att det var slumpen som avgjorde så är de inte förvånade att Linus valde urmakaryrket.
-- Min far lagade klockor privat så jag är van att alltid ha klockor omkring mig, lite ligger det nog i generna, säger Staffan.
-- Jag har nog alltid tyckt att det är ett yrke som passar Linus. Han har alltid haft bra finmotorik, säger Susanne.