Alla som startade i Borensberg för att åka till Malfors bro i Ljungsbro såg ut att vara i god form. Även om stilar och förberedelse skiftade.
-- Vi har inte åkt någonting, så det här blir min premiärtur, berättade Marie Malmberg, som fick hjälp av maken Göran att spänna på sig skridskorna.
Hon såg lite orolig ut och barnen David och Louise var nog också lite nervösa för hur mamma skulle klara sig. Lugnast i familjen som kommit ända från Malmö för att åka Göta Kanalrännet såg bomullshunden Fanny ut. Hon, av rasen Coton, låg till att börja med i en väska. Men när loppet startade satt hon i bröstväskan hos Göran och hade fin utsikt över kanalens frusna vatten.
Curt Fransson från Bänorp i Ljungsbro har fått smak på långfärdsskridskoåkning.
-- Jag har inte åkt skridsko sedan jag var grabb, men nu har jag börjat igen, sa den gamle cyklisten innan han stakade i väg.
Många långfärdsåkare använder stavar när de åker. Men inte alla. I Göta Kanalrännet fanns det alla sorter av åkare. Med eller utan stav, med eller utan pik, med eller utan hjälm.
Ulf Jaensson från Norrköping hade en vacker rosa basker. Han åkte tillsammans med hustrun Majstin och är van skridskoåkare.
-- Östergötland har bästa förutsättningarna för långfärdsskridskoåkning i hela Sverige. Inget annat område har så mycket att välja på, sa Bråviksskrinnaren.
Det där höll nog inte riktigt de många stockholmarna i rännet med om. Och de var många.
Bland dem fanns 87-årige Gunnar Lundqvist som gärna åker skridsko. Men även inlines, berättade han. Och båt.
-- För åtta år sedan åkte jag Göta Kanal med båt, därför är det extra roligt att kunna åka kanalen nu på vintern också.
Hans kamrat Jan Edström åkte Vikingarännet från Uppsala till Stockholm förra året. På blankis.
-- Fantastiskt, sa Edström.
Han var inte ensam om det ordet i går.
För så sa Eva Sundberg från Linköping också.
-- I trettonhelgen åkte vi på Roxen. På glansis. Fantastiskt.
Eva och jag åkte bredvid varandra en stund. Vi passerade Ruda. Golfbanan hade gått i ide under snön. Det blåste svag motvind. Då och då susade en åkare från andra hållet förbi. Det var de som valt att åka långa rundan från Ljungsbro ner till Borensberg och tillbaka till Ljungsbro. Eva hade sällskap av bland andra sonen Martin, väninnan Christina Peterzén och hennes son Anton. Och så jag, då.
-- Här på kanalen åker man ju för att det är mycket folk och det är en kul grej. Ute på sjöarna åker man för naturens skull. För tystnaden. Det är något mäktigt över det. Vi seglar mycket på somrarna och vill uppleva något av samma sak även på vintern.
Och så har hon sitt självklara mål. Rasten.
-- Jag har alltid varm choklad och en äggsmörgås med mig.
I Sjöbacka startade 11-åringarna William Danielsson, Ljungsbro, och Oscar Jacobson, Stjärnorp. De åkte på hockeyrör.
-- Vi ville åka för att det är roligt och för att man få bra kondition. Jag ska ta lilla klassikern och i sommar ska jag paddla kanot, simma, cykla och springa, berättade William.
Oscar nickade. Han ska också ta klassikern.
Det gör de säkert för de verkade inte trötta när de en timme senare åkte i mål vid Malfors bro i Ljungsbro.
Det var nästan ingen som var trött. De flesta mådde riktigt bra, även om det gnyddes en hel del över de långa köerna vid matstationerna. Och även om saften i Brunneby var god så var det ganska många som inte ville stå i kö en kvart för ett glas.
Själv slopade jag korven efter målgång. Hade jag ställt mig i den kön hade jag nog stått kvar än.
Men i själva Kanalrännet hade jag lika trevligt som Marie Malmberg från Malmö.
Marie som inte ville ta av sig skridskorna i Sjöbacka utan valde att krypa över vägen. Till hennes fasa upptäcktes hon av fotografen Jan Christer Persson.
-- Jag heter Lisa Larsson, sa hon skrattande.
Men 3076 var allt Marie Malmberg.
Som klarade sin första tur på långfärdsskridskor med glans även om det inte var glansis.