Järnstad Vitmansgård ligger vid Stora Åby utanför Ödeshög. Både gamla och nya E4 skär genom gårdens marker och anas från huset, men med lite god vilja ser man också Vätterns blå vatten borta vid Hästholmen.
– Det var farfar som köpte gården på 1930-talet. Sedan köpte pappa till en granngård och jag köpte en, men nuförtiden räknas det ändå som en liten gård. Vi har 63 hektar åker och 200 hektar skog. För att ha ett rationellt jordbruk med dagens maskiner behövs några hundra hektar åker, säger Bengt Reifelton.
Farfar hette Hugo Gustavsson, men eftersom det fanns åtta familjer Gustavsson i byn ville han byta namn till Reifelton.
Det blev aldrig av, men när Bengt skulle gifta sig med Marie dammades namnet av och de är nu ensamma i landet om efternamnet.
Innan Marie fick namnet Reifelton hette hon Svelid, ett bekant namn för en bred allmänhet i framför allt Linköping. Marie Svelid var under några år i början av 2000-talet chef för Folkets park.
Hon blåste liv i parken efter en lång tids Törnrosasömn, men fick sluta efter en konflikt med delar av styrelsen.
– Det var så ledsamt att se hur det gick med parken sedan. Det var ju en av Sveriges absolut finaste folkparker, kommenterar hon.
Separationen från Folkets Park blev jobbig för Marie Svelid, och en olycka där hon skadade axeln svårt gjorde det ännu värre. Men hon reste sig och nuförtiden jobbar hon som teaterkonsulent för Riksteatern i Jönköpings län.
Bilresan till jobbet i Jönköping tar 44 minuter för Marie. Det är av en märklig slump exakt lika lång tid som det tar för Bengt att åka till Linköping, där han driver en revisionsfirma.
– Vi brukar ringa när det att dags att åka från jobbet och så ses vi på lagårdsplanen.
Lantbruksjobbet är intensivt vår och höst, men Bengt hinner också med både sin revisionsfirma och ett litet fastighetsbolag.
– Jag äger 13–14 hyresfastigheter i Ödeshög tillsammans med en kompis. Vi brukar jobba där på fredagar, det är alltid något som behöver göras. Byta någon packning, köra återvinningssopor. Med tre olika jobb blir det aldrig långtråkigt!
Kräftodling är en annan inkomstkälla. Det finns fem dammar på gården och det blir några hundra kilo varje år. Vid en av dammarna finns dessutom en stuga för uthyrning.
– Det är väldigt populärt att komma hit och uppleva kräftfiske, särskilt bland barnfamiljer, berättar Marie.
Vi sitter och och samtalar vid köks-bordet. Det är ett vackert slagbord som ser ut att ha minst hundra år på nacken.
– Det stod nere i källaren när jag flyttade in. Bengt tyckte att vi skulle bränna upp det, men jag baxade upp det i köket. En besökare ville köpa det för 20 000 kronor och då tyckte till och med Bengt att det var värt att behålla, berättar Marie.
Mycket är renoverat och fixat i huset, till exempel är balkongen inbyggd till ett ljust och trevligt tv-rum. Andra delar av huset väntar på renovering – Bengt och Marie är inte typen som tycker att allt måste bli tipptopp på en gång.
Övervåningens badrum är kaklat och fint med bubbelbadkar och allt, men på bottenvåningen valde paret en snabb och billig lösning.
– Där var det mintgrönt och aprikos och blommigt. Men jag målade över allt med vitt och grått. Målar man bara med fästgrund först så fungerar det, det lärde jag mig när jag målade över allt gult kakel i Cupolen en annandag jul, berättar Marie.
I matsalen står ett maffigt ekbord med plats för 14 middagsgäster, men paret Reifelton har inget problem att ordna större fester än så. Sädesmagasinet har nämligen gjorts om till pub med plats för 100 gäster.
Här bildar gårdens gamla redskap en lantbruksutställning längs väggarna: skäktknivar, harvar, rävsax, timmersax, mjölkkrukor, skottkärra, separator och oräkneliga andra prylar. Bengt och Marie gillar att bevara minnen från gårdens historia.
– Men väldigt mycket eldade vi när vi tömde magasinet för att bygga pub. Det brann i en hel vecka, minns Marie.
Puben antyder att paret Reifelton gillar att anordna fester. Ett annat intresse är resor och det har blivit många sedan de träffades för tio år sedan. Det brukar bli en storstad på våren: London, Paris, Rom, New York, Budapest. Och så en riktigt lång resa när skörden är bärgad: Västindien, Maldiverna, Mexiko, Thailand, Brasilien.
Efter långresan till Maldiverna 2013 kom de hem till ett plundrat hem. Inbrottstjuvar hade varit framme och bland annat fått med sig det gamla, tunga kassaskåpet.
– Det kändes väldigt olustigt. Vi bor ju på landet och ofta är det mörkt när man kommer hem. Men man måste gå vidare, tjuvarna kan inte få förstöra. Nu har jag kunnat börja sova ensam här igen, säger Marie.
En god sak förde inbrottet med sig.
– Kassaskåpet repade sönder det gamla dåliga golvet så då blev det av att byta ut det mot ett nytt och sätta in golvvärme, berättar Bengt.
Det finns tre bostadshus på gården och Reifeltons hyr ut två av dem. Men tanken är att Bengts barn ska flytta in i dem så småningom och att äldste sonen Emil, som nu är designer på Ericsson, ska driva lantbruket vidare.
– Då flyttar vi och köper nytt någon annanstans. Det är ju så med en släktgård att man egentligen inte äger den utan bara förvaltar den till nästa generation, säger Bengt.