Hunden Sigge Ă€r lite misstĂ€nksam nĂ€r jag först gĂ„r pĂ„ gruset upp mot familjen Ăstlunds fina, röda hus â komplett med vita knutar och gĂ€rdsgĂ„rd. Kanske trivs han lika bra hĂ€r som resten av familjemedlemmarna, och vill beskydda det mot inkrĂ€ktare? Men skallen tystnar snart och han slĂ„r snĂ€llt följe nĂ€r Malin, John och sonen Arvid visar mig och fotograf Micke runt sina tre vĂ„ningar.
â Innan vi flyttade in hade det varit ett lekis pĂ„ nedervĂ„ningen, men det hade sedan stĂ„tt tom sedan lĂ€nge. Golven var i grön plast och vĂ€ggarna gula. Det var bara att riva ut allt, sĂ€ger Malin och skrattar.
Men under plasten fanns en skatt â gamla fina trĂ€golv. TyvĂ€rr var kakelugnarna inte kvar. Det löstes med en ny specialritad modell för husets sĂ€rskilda stil. Köket utökades â i dag Ă€r det rymligt, ljust och stort. En ny spis samsas med en restaurerad gammal vedspis inramad av en egendesignad putsade bĂ€nk, och en spiskĂ„p i gammal stil. Teglet Ă€r nylagt, men visar vissa Ă„lderstecken.
â En del frĂ„gar varför vi anvĂ€nt gammalt tegel som vi hĂ€mtat pĂ„ tippen, men vi vill att det ska se gammalt ut. Ăven mycket av möblerna har vi köpt begagnat eller pĂ„ loppis och frĂ€schat upp och mĂ„lat om. Vi tycker om nĂ€r saker har lite historia och inte ser sĂ„ nya ut, sĂ€ger Malin.
PÄ den nya jÀttealtanen njuter de kvÀllssol. HÀr kan bÄde Arvid och Sigge leka, utan risken att de springer i vÀg.
â Och vi gillar att bjuda hem vĂ„ra vĂ€nner och familj, dĂ„ Ă€r det perfekt att vara hĂ€r ute, sĂ€ger Malin.
I dag gÄr det inte att kÀnna igen insidan pÄ bilderna i husannonsen frÄn vÄren 2013. Men det har krÀvt sin insats. Ett nytt avloppssystem fick sÀttas in och vatten och el har installerats om. FjÀrrvÀrme Àr anslututs och entrén har de helt gjort om. Den gamla trappan Àr riven, i dag finns en ny mitt i huset. Bland annat.
â Första sommaren fick vi laga maten pĂ„ grillen. Vi gick till scoutgĂ„rden hĂ€r utanför för att koka potatis och anvĂ€nda toaletten, sĂ€ger Malin och pustar ut lite av minnena.
Ăven utsidan Ă€r upprustad. Fasaden Ă€r delvis ny, nĂ„gra fönster har fĂ„tt bytas ut (de som var av original har restaurerats) och pĂ„ taket Ă€r skorstenen uppfrĂ€schad. De gjorde mycket sjĂ€lva. Men sĂ„ var de ocksĂ„ ute efter ett projekt, bĂ„da gillar att ha mycket pĂ„ gĂ„ng. Under en period var John tjĂ€nstledig frĂ„n jobbet som produktionsledare pĂ„ byggfirman Ă hlin & Ekeroth. Hans kunnande och kontakter kom till stor nytta. Och genom byggkaoset visste de Ă€ndĂ„ vad de hade gett sig in pĂ„. Att fĂ„ renovera ett klassiskt hus trumfade att köpa nytt, komplett och fĂ€rdigt. Och understöd frĂ„n slĂ€kt och vĂ€nner fanns nĂ€r det behövdes.
â Det Ă€r klart att det var mycket att göra, men jag tyckte om att huset var friskt. Det var 150â160 Ă„r gammalt men hade inga fuktskador. Det fanns en grund att göra nĂ„got med, sĂ€ger John.
â Vi sĂ„g potentialen framför oss, Ă€ven nĂ€r inte alla andra gjorde det, sĂ€ger Malin.
Ibland kommer andra Vikingstadbor fram, imponerade av vad de har Ästadkommit. En del har sjÀlva gÄtt i den gamla förskolan som fanns pÄ nedervÄningen en gÄng i tiden. Det Àr mÄnga hÀr som har en relation till huset. Men i början möttes de av en viss osÀkerhet. En tidigare renovering hade gjorts i 70-talsstil, att blanda det med 1800-tal gick inte alls ihop. Och huset var nedslitet.
â Ărligt talat var det nog en del som undrade om vi var lite dumma i huvudet nĂ€r de kom hit första gĂ„ngen, sĂ€ger John och ler.
Hur gammalt huset Ă€r vet de inte riktigt, men det har stĂ„tt hĂ€r Ă„tminstone sedan 1860. Att forska mer kring det stĂ„r pĂ„ att-göra-listan. Huset hörde en gĂ„ng till VĂ€stergĂ„rden, berĂ€ttar de, som var en av tre gĂ„rdar i Vikingstad, tillsammans med Mellan- och ĂstergĂ„rden. Deras hus var bostad för gĂ„rdens rĂ€ttare, som förmĂ€nnen kallades. Dagens grannar scoutgĂ„rden och gĂ„rdens gamla boningshus finns kvar. Boningshuset Ă€r Ă€ven det privatbostad i dag. En gĂ„ng i tiden fanns hĂ€r fĂ€lt Ă„t alla hĂ„ll, nu stĂ„r huset mitt i ett samhĂ€lle.
Sedan de köpte huset har Malin, John och Sigge fÄtt en ny familjemedlem. Sonen Arvid, tvÄ Är, har bÄde eget rum, hörna under trappen och en fin altan till sitt förfogande. Men det var lite av en hetsjakt att fÄ huset beboeligt innan han anslöt. NÀr Malin var höggravid slog John fast att husets murstock behövde hackas igenom, för att göra ingÄngen till det som skulle bli Arvids rum. Den var Ätminstone en meter tjock.
â Det ett Ă„ngestfyllt arbete, kan jag sĂ€ga.
Malin hÄller med.
De gröna fingrarna i familjen lyser dock med sin frÄnvaro, berÀttar de. Ingen av dem Àr sÀrskilt intresserade av trÀdgÄrdsarbete. SÄ hur förklarar de fÄ alla fÀrgglada blommor och bÀr?
â Det Ă€r ett arv frĂ„n en kvinna som bodde hĂ€r förut. Hon planerade trĂ€dgĂ„rden sĂ„ fint. Det Ă€r som en enskild oas pĂ„ baksidan trots att vi bor sĂ„ nĂ€ra vĂ€gen. Och Arvid Ă€lskar att det finns smultron, hallon, vinbĂ€r, rabarber och Ă€pplen att mumsa pĂ„, sĂ€ger Malin.
Att gÄ ut hÄrt var en klok taktik, i efterhand. Av ett gammalt hus har de fÄtt ett nytt, utformat precis om de ville. Men Àn Àr de inte klara. Kanske finns hÀr snart en utomhuspool ocksÄ.
â Vi försöker göra klart ett projekt innan vi börjar med nĂ€sta. Det kan lĂ€tt bli sĂ„ att det Ă€r roligast att starta upp nĂ„got nytt. Men det brukar gĂ„ bra till slut. För det mesta i alla fall, sĂ€ger John med ett skratt.
LĂS MER:Ett grönt paradis ââmed hemliga vrĂ„r
LĂS MER:Sommarstugan blev hus med torn