Julkänslan infann sig långt innan vi klev över tröskeln, innan vi stampat av snön från våra kängor och innan vi hälsat på Millie, husets hund. Snön hade skänkt en högst naturlig julkänning genom att bädda in det gamla röda huset i snö.
Här har jag varit en gång tidigare! På 1970-talet, när en kollega bodde i huset! Fast var det inte mycket mindre då?
Anne Kennås, som i dag bor i det gamla röda huset i stadsdelen Hjulsbro i Linköping, visar runt och förklarar när Millie hälsat klart.
– Då var det nog pluttigare när du var här. Någon av ägarna har under åren som gått byggt ut huset.
Huset, som nästa år fyller hundra år, är väl känt hos äldre Hjulsbrobor. Här bodde en sjuksköterska dit barnen i området kunde gå för att bli omplåstrade. I dag är det drömhuset som för två år sedan blev verklighet för familjen Kennås.
– Vi hade åkt förbi här många gånger, berättar Anne. Och hoppats, men aldrig trott på, att huset skulle säljas någon gång. Och så blev det till salu!
Det känns som att bo på landet, tycker Anne, och får medhåll av Liselott Piper, som tittat in för att ordna en gemensam julfika. Anne och Liselott lärde känna varandra när båda jobbade på Frimurarehotellet på 1990-talet.
Detaljer framhävs mot det vita
Kontakterna glesade ut men så hittade de varandra igen på Facebook och det visade sig att de bodde ganska nära varandra, på var sin sida Stångån.
Liselott står i det stora köket (med en avundsvärd kakelugn) och fixar till några ”cake pops” så de blir riktigt snygga på bild och vi andra kikar runt . Detaljerna i huset är många.
– Med mycket vitt i basen kan man lätt framhäva saker , säger Anne.
Vitt och svart med mycket skandinavisk design, det är hennes recept för en vilsam bas. Fast så har det inte alltid varit.
– Jag har ändrat stil några gånger genom åren. Ett tag var det New England, en annan tid massor med färg. Det började med koboltblått i hallen och med många andra färger i de andra rummen. Men det här känner jag, det här är jag.
Är alla i familjen överens om samma sak?
– Ja . Fast nej, yngste sonen tycker att det är för mycket vitt.
Och ännu mer vitt ska det bli. Golven i undervåningen, ska precis som de på övervåningen, bli vitmålade. Det betyder att man först måste måla befintligt trägolv med kvistlack, sedan tre gånger med grundfärg och så några lager med vit golvfärg. Lätt som en plätt . . .
Anne har också haft en riktigt pysslig period då hon sydde många gardiner.
– Jag har haft puffgardiner, säger hon och småler.
Puffgardiner?
– Sådana med cellofan mellan tyglager så de blev fluffiga och puffiga. Tänk, jag hade lila puffgardiner.
Vänskapen viktigast
Numera finns det inte en enda gardin för fönstren hemma hos Anne, i det här huset skulle det vara synd att gömma de vackra fönstren med gardiner.
Liselott påminner Anne om att hennes pyssliga period också innehöll jättefina tittskåp.
– Ja, herregud vad tittskåp jag gjort, säger Anne.
Just nu är det förstås julpyssel som gäller. Eller rättare sagt vackra saker som Anne hittat och plockat fram . Julkänsla ger också de många vita hyacinterna i huset. Anne har köpt svagt doftande hyacinter eftersom det finns känsliga näsor i familjen. Men det finns en annan sak som ger ännu mer julkänsla, och det är gemenskapen mellan människor och att man kommer ihåg att värdera vänskap, om den saken är Anne och Liselott överens och spritsar färdigt sina juliga cupakes till fikat.