-- Det finns i alla fall en risk för det, säger Annika Almqvist som skrivit avhandlingen "Drömmen om det egna huset." En dröm som för övrigt delas av män och kvinnor.
Ändå var det en gång en bostadspolitik, som syftade till att bygga bort trångboddhet och ge folket moderna, rationella bostäder och inte minst underlätta livet för kvinnorna. Och detta skulle äga rum i lägenheter i flerfamiljshus.
Massor av bostäder byggdes också. Byggandet nådde sin kulmen med miljonprogrammet, det vill säga en miljon bostäder från mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet.
Redan under miljonprogramme ts sista år började en småhusvåg svepa över landet.
"Lika plötsligt som oväntat visade det sig att människor drömde om eget hus", skriver Annika Almqvist.
De moderna hyresbostäderna skulle underlätta hemarbetet för kvinnorna (förstås) och på så vis frigöra dem så att de kunde bli aktiva samhällsmedborgare. Även dåtida kvinnorörelsen trodde på den modernt rationellt planerade lägenheten. Eget hus förstärkte traditionella könsroller; kvinnorna skulle få arbeta mer med hushållet medan männen kunde ägna sig åt underhåll av hus och bil.
Men kvinnorna flyttade, så fort de fick en chans, till småhus. För nu hade kvinnorna börjat komma ut på arbetsmarknaden i stora skaror och allt fler hade råd att köpa egna hem.
Småhusdrömmen var alltså mycket starkare än alla varningar för en kvinnofälla.
Många kvinnor ville visserligen ha ett förvärvsarbete men också hem och familj. Arbetslivet har allt mindre framstått som kvinnornas befriare, skriver Annika Almqvist. Familjen och hemmet representerar ett sammanhang i livet. Därför har drömmen om det egna huset blivit så stark.
Annika Almqvist intervjuade på 1980-talet människor från olika samhällsklasser och med olika livsstilar om bland annat arbetsdelningen i hushållet. Intervjuobjekten bodde både i egna hus och i lägenhet.
I huvudsak var mannen "försörjaren" och kvinnan ansvarade för familjens omsorg även om hon också förvärvsarbetade.
I det egna huset kunde mannen skapa med händerna och visa sin duglighet. I arbetet på ett hus kunde han få sitt värde bekräftat.
Även flera män, som bodde i lägenhet, såg till att ha en snickarbod inredd i till exempel källarlokaler.
Hemmet visade också på kvinnornas duglighet, inte minst omsorgen om familjen. Kvinnorna ville skapa ett trivsamt och personligt hem och ha en plats för att samla familj, släkt och vänner. De lade ner sin själ i inredningen medan mannen lade ner sin i utformningen av bostaden. Kvinnorna ansvarade för den fasta inredningen medan möblerna var gemensamt ansvar.
I radhuset eller villan var den oinredda källaren en frihetssymbol för männen. Här kunde man göra vad man ville och den manifesterade något av den byggande mannen.
-- Svenska män är ovanligt pigga på projekt, säger Annika Almqvist (som själv bor i kollektivhus i Gävle). Dels tycker de att projekt är kul, dels blir det mer uppskattat än att tvätta, städa och köra diskmaskin. Slutresultatet brukar liksom också bli mer synligt.
Lägenhet kan därför verka avskräckande på män. Där går inte att ha projekt på samma sätt som i hus.
-- Och där är det kanske inte lika lätt att motivera varför man inte vill hålla på med hushållsarbete, säger Annika Almqvist.
Givetvis har det hänt en del under årens lopp med könsrollerna. Men mönstren är sega och, säger Annika Almqvist, det finns en risk att man tar ett steg tillbaka när man köper hus. Ofta är det i en period när man har mycket omkring sig. Många män kan det där med att bygga och då tar kvinnorna hand om det andra.
-- Jag säger bara att det ofta är så. Men kanske många tycker att det är värt att leva så. Det skadar i alla fall inte att bli medveten om det.
När barnen vuxit sig ur huset börjar deras föräldrar att se sig om efter annat boende.
-- Kvinnorna längtar till lägenheter för att få mer tid och frihet att kunna gå ut och delta i kulturlivet. Männen är inte lika intresserade. Lösningen kan vara ett sommarhus att snickra på. Många pensionärer flyttar helt och hållet ut till sin sommarstuga. Det finns en tendens till att de som är mer välutbildade emellertid också skaffar våning i stan.
Obs våning, inte lägenhet.
Ja, vi håller på med vårt boende, säger forskaren. Mer och mer. Vi drar oss hemåt och inåt.
-- Kan det ha med arbetslivet att göra? Att vi inte som tidigare blir så bekräftade på våra jobb och att vi därför håller på med våra bostäder för att få en identitet och bekräftelse. Förr var boende till för vila och det skulle vara enkelt att leva där. Nu lägger vi ner hur mycket pengar och tid som helst på det.
FOTNOT: Annika Almqvist, sociologiska institutionen, Uppsala universitet, lade fram sin doktorsavhandling "Drömmen om det egna huset. Från bostadsförsörjning till livsprojekt. " i år, 2004.