Man behöver inte leta särskilt länge för att hitta caféer i Stockholm med 50-talsinredning. Nyskapade miljöer där en svunnen epok återskapats bara av det enkla skälet att det blivit hippt igen. 50-talet med dess design blev populärt under 1990-talet, efter många år av rynkade näsor och lätt hånfulla skratt. Åter tog vi till oss neonskyltar, plastmöbler och annat som var så signifikativt för 50-talet. Men under den tid när vi mest rynkade våra näsor hann dessvärre de flesta originalmiljöerna försvinna. Dock inte alla.
Valand konditori öppnades 1954 på Surbrunnsgatan i centrala Stockholm och har i snart 50 år sett exakt likadant ut. Ägaren Stellan Åström ritade själv inredningen med bruna träskivor på väggarna, röda lampetter från Svenskt tenn, stolar och bord i teak och svart stengolv importerat direkt från Italien.
-- Inte en skruv är bytt sedan 1954, konstaterar Stellan Åström som tillsammans med sin fru Magdalena fortfarande driver konditoriet.
Det enda som gått sönder är utvändiga neonskyltar och en och annan stol. "Fast de går ju att laga". Och neonskyltarna inne i konditoriets butiksdel lyser fortfarande klara och förkunnar att här finns "Bakstuga, varma smårätter, buffet".
--Vi hyr ut till filminspelningar och reklamfotograferingar och sånt ibland. Det är ju inte så lätt att hitta sådana här miljöer längre, berättar Magdalena Åström.
Scener ur bland annat "Mannen på balkongen", "Rederiet", "Skeppsholmen" och Peter Englunds historiska "Ramona" har scener inspelade här. Liksom en rad reklamfilmer och en del musikvideor.
-- Många börjar uppskatta det gamla igen, och de är väldigt glada att vi har det kvar. Det ligger väl en del nostalgi i det också, säger Magdalena Åström.
Nya kunder i all ära, men Valand Konditori lever kanske mest av allt på sina gamla stamkunder som kommit alla år -- även när andra rynkade på näsan åt "orenoverade" 50-talsmiljöer som denna.
-- Vi har en dam som kommer varje dag och sitter vid det där bordet, berättar Magdalena och pekar på ett bord vid väggen. Hon har varit här varje dag ända sedan vi öppnade, och kommer hon inte så ringer hon så att vi inte ska bli oroliga.
-- Och hur länge har du varit här? frågar Magdalena en man vid ett bord intill.
Henrik visar sig också vara stamkund sedan 13 eller 14 år tillbaka. Han började komma hit som student och har fortsatt även sedan studietiden tog slut.
-- Det har alltid varit mycket studenter här. Och förr hade vi ju tre biografer häromkring och öppet till 23 varje kväll. Då jobbade vi i skift och hade flera anställda här. Nu gör vi allt själva, berättar Magdalena.
Allt betyder såväl bakning som städning och servering vid bordet. Det enda hon faktiskt inte gör är nymodigheter som caffè latte. Här serveras bara riktigt kaffe på samma sätt som det serverats och bryggts i 50 år. Vill man ha en latte finns det gott om moderna coffeshops runt hörnen -- somliga i återskapad 50-talsstil. Men knappast lika ursprungliga.