Josefin Fahlgren är inte den som ropar efter köksrenovering. Tvärtom, hon älskar sitt kök precis som det är och vill absolut inte ha något nytt.
Köket, och Josefin, finns på Sankt Korsgatan i Linköping i ett hus daterat femtiotal, eller kanske till och med fyrtiotal. Vissa av de andra lägenheternas kök har förnyats genom åren men som tur är inte hemma hos Josefin, som stortrivs eftersom hon gärna omger sig med ting och miljöer från andra decennier.
Några av köksskåpen går rejält ända upp i taket medan andra är snedskåp med skjutdörrar. Tallrikarna får stå högst upp, hyllorna längst ned har minimalt med plats.
Kyl och frys tillhör också den äldre stammen, bakbord är en av finesserna och köksbänkarna är av gediget trä. Men de måste skuras då och då. Det blir lätt ett flottigt fettlager på dem, säger Josefin. Det finns nämligen ingen fläkt ovanför spisen utan bara en liten ventilationslucka.
Genom den kan man också ibland ana sig till vad grannarna ska ha till middag.
- Det är väl den enda nackdelen med det här köket. Men så är det bara, säger Josefin, som själv hellre lagar mat i ugnen i stället för att steka på spisen.
Köket har också en kitschig avdelning. Josefin kallar sig själv för loppisråtta och det är på loppisar eller andra handsaffärer hon helst gör sina fynd. Som taklampan, brödrosten Elva, cirkelkaffeburken, förklädet och alla marmeladburkarna som är så bra för förvaring av kvitton, danska småmynt och allehanda andra små ting.
Här finns också matbordet med sin Perstorpsplatta och det berömda bernadottska virrvarr-mönstret köpt på Hjärta till hjärta och stolarna från Nya Second Hand.
Josefin tycker om att återuppväcka saker, sådant som andra kanske bara tycker är skräp. De sakerna kan vara bilder ur gamla veckotidningar, små figurer av plast, blommor, band och spetsar som Josefin sedan använder till sina collagetavlor.