Jag ska inte påstå att våra år tillsammans har varit problemfria.Det vore lögn. Som i alla långvariga relationer har vi haft vårasvackor. Men jag vet inte, på senare tid har det varit så väldigt bra.Så väldigt lugnt och harmoniskt.
Visst har jag flera gånger övervägt om vi verkligen är ett lyckatparti. Elaka tungor har säkert mumlat att jag stannar för pengarnasskull.
Bha! Alla smarta människor vet att en sådan livslögn kan man inte leva på om själen ska må bra i längden.
Jag har funderat på något yngre, mer lätthanterligt och mer praktiskt. Något som måhända är lite lättare att dressera ...
Men så var det den där fantastiska, ja nästan magiska, kvällennyligen. Fantastisk utan att jag kan förklara varför. Jag var hundenLady på julafton. Men utan Lufsen.
Alldeles ensam var jag. (Förlåt älskade glin och förlåt älskadeHelggubbe! Men det är väl bra att jag inte ligger och grinar bara föratt ni inte är hos mig ..?)
Jag kände mig så innerligt glad över mitt hem. Gick runt och baramyste. Och kände mig alldeles nyförälskad i min gamla kåk, så här 10 årefter att vi träffades.
Så gick jag ut i den mörka vinternatten för att svalka ner mig ensmula. Gick ner på vägen och tittade på håll. Försökte vara kritisk ochfullständigt objektiv.
Men det var kört. Jag blev alldeles varm i magen av mitt hus ijulskrud. (Gränsen mellan smakfullhet och kitsch är hårfin och längegrunnade jag över om de där nya stjärnljusslingorna i fönstren varmysiga eller fick kåken att se ut som en billig bordell. Tillsammansbestämde jag och barnen att de var mysiga.)
Ibland blir jag så less på alla mantran i bostadssammanhang. Nytt.Ljust. Öppet. Funktionellt. Fräscht. Designat. Blir man lycklig sen?
Mitt hus har inget av det där. Det är gammalt och gistet ochomodernt och svårstädat och dragigt och snett och småmurket ochopraktiskt och ogenomtänkt. Det ligger ensligt och mörkt och långt frånstan, och därmed jobb. (Fast jag har alltid undrat varför det är justjobbet man ska bo nära. Är det inte bättre att bo nära det man gillaratt syssla med på sin lediga tid?)
En bostad är ett dött ting och kan inte ersätta det viktiga i livet.Det finns säkert faror med att investera alltför mycket känslor. Mendet är ännu värre att investerar gigantiska penningsummor i hemmet utanatt fråga sig varför och utan att på sikt må ett dugg bättre.
Jag kan sitta här på jobbet och längta hem intensivt. Inte för attjag vantrivs med arbetet, inte alls, utan för att jag älskar den där76-åriga kåken.
För att den är som den är. För att den är min. För att den har en sådan påtaglig själ. För att den får mig att må så himla bra.
Bostäder är viktiga. Bostadsbilagan också. Men nu tar vi jullov till den 12 januari. Håll ut!