De flesta östgötakommuner har höjt taxan för sophantering i år. Kinda har höjt taxan för osorterade sopor i vanligt kärl med 25 procent sedan föregående år. Men dyrast i länet är Söderköping.
Villaägarna har granskat landets soptaxor för åren 2003 och 2004. Undersökningen visar att det är stora prisskillnader mellan kommunerna.
-- Det är framför allt stora skillnader mellan vad som ingår i taxan och möjligheterna för hushållen att själva påverka kostnaden, säger Björn Nordlund på Villaägarnas riksförbund.
I kartläggningen har Villaägarna räknat på vad det kostar för ett villahushåll med 20 kilo osorterade sopor som hämtas varannan vecka. I Linköping vill Tekniska verken helst tala om möjligheten att kompostera, och på så sätt minska kostnaden för sophantering.
-- När en familj komposterar matavfall och vi bara hämtar övrigt avfall är medelvikten omkring 7 kilo per vecka, säger Lars Jansson, som är informationschef på Tekniska verken.
Den fasta avgiften höjdes vid årsskiftet från 395 till 545 kronor, och rörliga priset från 1,80 till 1,95 kronor per kilo. Hushåll som komposterar får därmed betala omkring 1 200 kronor per år för sophämtningen.
Villaägare som inte komposterar har en årlig kostnad på 1 520 kronor, en höjning med nära 200 kronor sedan förra året. Men i den fasta avgiften ingår hämtning av kyl och frys, batteriinsamling, service med miljöstationer, återvinningscentraler och ristippar i Linköpings kommun.
I Söderköping, som är dyrast i länet med en avgift för osorterade sopor på 1 715 kronor, ingår åtta hämtningar av grovsopor per år. Villaägaren i Kinda har samma service 26 gånger om året, i Åtvidaberg och Valdemarsvik sex gånger, och Mjölby en gång.
Med kompostering går det att sänka taxan rejält i Ödeshög, som också är en av de billigaste kommunerna i länet. Taxan för osorterade sopor höjdes visserligen vid årsskiftet till 1 375 kronor, men med kompostering behöver villaägaren bara betala en årlig avgift på 875 kronor, en besparing på 500 kronor.
Villaägaren har annars små chanser att sänka sina kostnader. I en del kommuner kan man dela kärl med grannen, men det går inte i Linköping.
Att dela kärl kan i vissa fall innebära att kostnaden går att halvera. Men Lars Jansson betonar att en sådan lösning bara kan påverka det rörliga priset, och inte fasta avgiften, som bland annat bekostar återvinningscentraler och miljöstationer.
-- Därför finns inte så mycket pengar att spara för den enskilda villaägaren. Därför har vi inte infört det i kommunen. Sedan kan man diskutera om det är så lämpligt att dela kärl med grannen. Det kan ge upphov till osämja, när det ena hushållet slänger mer skräp än det andra i kärlet.