En som definitivt inte slutat leka är Jan Harry Arrendal, mannen vid ån. Ni som gått förbi vet. Han med thailändska gyllene tempellejon och en jättestor hundstaty i Linköpingsträdgården intill Stångån.
Inne i huset finns hans pojkrum kvar.
Huset är från 1922. 1958 flyttade mamma och pappa Arrendal hit och då var sonen redan långt in i tonåren. Han fick eget rum av ett ombyggt skafferi. Själva sängen hamnade högt upp mot taket för att andra saker skulle få plats.
Det är fortfarande ett ganska så typiskt pojkrum för en gosse född för flera decennier sedan. Det fylls ständigt på med nya saker, men kanske att det är rätt färdigt vid det här laget. Fast dyker det upp en ångmaskin får den nog komma in.
Arrendal är en samlare av stora mått. Allt är inte saker som betingar höga värden på en samlarmarknad, nej en påse med indianer i plast för 20 kronor på Överskottsbolaget kan också vara ovärderligt.
Det är ingen överdrift att säga att det är många pryttlar i rummet.
- Lite fusk också, säger pojkrumsägaren. Allt är inte äkta och original.
Till de gamla leksaker som försvunnit genom årens lopp har han många gånger försökt hitta ersättare. Apan, kasperteatern, och inte minst tåget har flyttat in i nya skepnader.
Men inte vimpelsamlingen, den har helt igenom hängt med från pojkrummets begynnelse.
Tillbaka till tåget. Det var en riktig lyckodag den dag som den färdiguppbyggda järnvägen kunde köpas för bara 300 kronor på en loppis i Linghem. Nu håller Jan Arrendal på att jobba med landskapet, där går det åt en del kompletteringar.
All den här leken har ett annat syfte än att bara vara just lek. Alla saker kommer att bli viktiga i hans nya film som är på gång: Bilder av blommor och blader. Jan Harry Arrendal är en ju filmmänniska som mer än gärna har visningar hemma för intresserade.