- Mitt mål är en självspelande trädgård. Jag arrangerar, men den får ta hand om sig själv. Jag river bara ut det som inte funkar.
Så lyder programförklaringen för det äventyr han skapar på tomtens 1 000 hårt belastade kvadratmetrar.
Men vi glömmer allt om en strukturerad, tuktad och väl organiserad grönska. Vi accepterar att här råder, tillfälligtvis, den näst intill oframkomliga djungelns otyglade anarki där vi bland annat passerar ett svåravläst solur.
Varför?
- Solur ska man helst ställa i skuggan så man slipper bry sig om tiden, konstaterar han självklart och föser undan en av sina tre hundar som är ytterst välkända av å-flanörerna.
Inget finlirI stället för vegetationen tar vi en titt på (i den mån det går) allt konstigt konstnärligt som utmärker trädgården med sitt drömläge rinnande ner för sluttningen mot Stångåns östra strandpromenad. Det verkar rörigt, men så är icke fallet eftersom det finns en plats och tanke bakom allt, nästan.
- Det är spännande att göra en vild trädgård, ett arboretum. Jag är ingen finlirare . . .
Nej, det kan man lugnt säga . . .
- Upplevelsemässigt är jag inspirerad av Gröna Lund, Tivoli och Disneyland. Allt ska rymmas. Jag har en zoologisk slinga, visar han och masar sig fram i växthavet mellan brädhögar, porslinshundar, gipskatter, lyktor, lerugglor och fågelbad.
Retro är rättVar få du tag på all . . . ja . . . skit?
- Skit? Fixa grejer är enkelt. Retro är rätt. Mitt tips är att handla off season. Då får du blommor, möbler och lyktor för minst halva priset. Men viktigast är att du har tre hundar. Då kan du gå runt i grannskapet och leta i containrar utan att någon misstänker något. Alltid hittar du nåt.
Du lever som samlare i ett återvinningens kretslopp och verkar ta hand om allt.
- Helst klassiskt fåniga grejer, säger han och pekar på två vintersportande älgar i papier-maché innan hans livsfilosofi fortsätter att rinna ur hans kulturdopade och viga käft:
- Grannar är viktiga. De skiter i Gärstad och dumpar i stället grejer och grönt hos mig.