Var äro de ädla skaror som förr så talrikt behagade plantera sina glutei maximi på stadens parkbänkar?
Hvar vilar de modiga ynglingar som förr, för en bit furu skull, dristade trotsa vårstormens piskande tårar med enbart en Corren hållen såsom sköld öfver hufvudet?
Har den politiska debattens stumhet tystat tungorna med köttplättar i bröd eller är det en större fara som får vår stads medborgare att hålla sig i hemmens betongfängelser?
Jag skyller parkbänkskulturens påtvingade frånvaro på televisionens djefvulska kraft, en kraft som drivit Svea Rikes parkbänksindustri till ruinens brant och fråntagit mången enkel furubräda dess ädla drömmar!
Så upp till kamp bröder och systrar! Återtag parkbänkarnas polerade ytor från fåglar och störtskurar! Må icke en skinka ej plattas av Linköpings parkbänkar i sommar.
Åtminstone ett litet tag...Text & bild: FILIP WILTGREN