Huset byggt 1953 inrymmer och förenar kontrasterna i paret Hillgrens liv. Han är tekniker, jobbar med styrsystem på Saab och har ett brinnande flygintresse. Hon talar sig varm om sambandet mellan kropp och själ och skulle förmodligen bli galen om hon inte tilläts få utlopp för sin fantasi i lera, plast, sten, brons, silver, gips.
Men de möttes halvvägs. Såg olikheterna som ett sätt att utvecklas i stället för ett hinder. Inga har tagit segelflygcertifikat och Robert har funnit att keramik är den perfekta avkopplingen efter en dag framför jobbdatorn. Han följde med på en kurs till Tjörn 1986 och sedan var han "frälst".
Och visst hör det samman på något vis, tycker de, teknik och känsla. Precis som kropp och själ.
Inga jobbar halvtid som sjukgymnast, halvtid som keramiker. Kanske är det därför hon så gärna arbetar med kroppar även i leran. Gärna kvinnor, gärna välbyggda. Överallt möts besökaren av bastanta lår och frodiga bröst.
Känslorna utspelar sig i kroppen, därmed syns de också i våra kroppsuttryck, de finns där, rent fysiologiskt, förklarar hon. Annars är hon inte mycket för att etikettera sina alster eller avslöja vad hon velat förmedla. Det är upp till betraktaren.
Här finns också mängder av klot, stora, vattenfyllda och fantasieggande. Den som kikar in genom någon av dess öppningar får en present, för därinne döljer sig lerstäder och kringflytande ljus.
Robert fascineras av hus. Han gör små, små miniatyrer för hand som sedan sätts samman till städer, och han pratar gärna om husens själ. Husen och kyrkorna har sina förebilder i Venedig, Stockholm, Linköping och är "skitroliga" att tillverka.
Men vad fick Stockholmsparet att hamna på östgötaslätten? (Faktiskt finns det en bild på en 1-årig Inga när hon besöker sin pappa flygfotografen på Malmen under ett sommaruppdrag. Och så kom hon själv att hamna i Malmslätt!)
Det är naturligtvis en slump. Rent konkret var det naturintresset - och tempot - som förde dem hit. De älskar att paddla kajak, åka långfärdsskridsko och vandra. De var trötta på horderna av folk överallt och på att ha tre timmars pendlande mellan hem och jobb varje dag.
De flyttade 1973 och har aldrig ångrat sig. Mycket för att de hittade det perfekta huset, robust, flexibelt, mycket ljusinsläpp och förberett för rejäla amperestyrkor (brännugnen).
Numera är de fyra barnen utflugna och Inga och Robert kan breda ut sig ordentligt i huset. Smörjgropen har blivit kontor och spolhallen keramikgrovverkstad. Här gör Inga formarna och bränner keramiken. I den tidigare butiken är det numera finjobbsateljé.
Hur väggar och tak och möbler ser ut hos paret Hillgren lägger vi inte märke till, så förlorade blir vi i all den konst som huset rymmer. Det är just konsten - i kombination med att här har varit en bensinmack -- som gör det så egensinnigt och spännande.
Hus och dess själ, ja. Spännande att först få vara bensinmack och cykelverkstad, och sedan skoaffär och därefter sjukgymnastik under ett antal år. Alla verksamheter har passerat revy utan att bruka våld på den ursprungliga planlösningen.
Jag lutar åt att det är en konstnärssjäl som huserar i tegelkåken på Södermalmsvägen 6.
Huset verkar liksom så ... förnöjt.
Inga och Robert Hillgren Adress: Södermalmsvägen 6 i Malmslätt
Huset: Byggdes 1953
Boyta: 150 m2
Det bästa med huset: Ljust och funktionellt
Det sämsta med huset: Litet kök
Kuriosa: Huset har fungerat som bensinmack, cykelaffär, skoaffär och sjukgymnastmottagning.