Visst är det torsdag? Var håller Carina hus?
Säg det. Visst är det otacksamt, men så kan det gå om man låter sig invaggas i falsk säkerhet. Nu får ni inte er veckodos med helggubbe och katter och fula köttbullar. Och henne har ni litat på? Ringt uppmuntrande samtal till, skickat brev och mejl med nästan små kärleksförklaringar?
Nu får ni hålla till godo med mig.
I mitt hem finns ingen helggubbe, jo förresten, både vardags- och helggubbe i en och samma person. Han får inga pytsar med mat till jobbet, han får steka sin egen chorizokorv medan jag latar mig med en bok i soffan .
I huset finns definitivt inga katter eftersom en av invånarna då antingen skulle flytta eller ständigt nysa. Men det finns vilda svin utanför sovrumsfönstret. De får mig att spana ängsligt in i skogarna. Min svärson säger det inte rent ut, men det syns på hela hans minspel att han tycker att jag är jättelarvig, framför allt när jag vägrar gå till soptunnan vid skogsbrynet mörka kvällar.
"Jag kan ta soppåsen", sa han en extra svart afton mellan jul och nyår. Han var ovanligt tyst när han kom tillbaka. "Nu vet jag att det finns vildsvin vid soptunnan", sa han och beskrev en stor mörk skugga och ett ljud som lät dunk-dunk dunk-dunk när grisen sprang in bland träden. Det kändes som en liten revansch.
Vildsvinen är det största samtalsämnet oss grannar emellan. Var de grävt nya hålor, vem som senast sett dem, vilken trädgård de grävt gräsmattegropar i. Ibland åker vi på viltsafari . Kör några meter med bilen, sitter kvar och försöker spana efter vilda djur från skogen.
I det här hemmet är det slut med tillverkning av fula köttbullar. Det finns färdiga att köpa. Däremot är det numera ett hem för pralintillverkning.
"Måste du alltid överdriva så förbaskat", sa vardags- och helggubben när köket började anta en chokladbrun ton efter allt smetande med smält choklad inför julen. När de första chokladbitarna vägrade släppa pralinformen fick han gripa in och dunka formen i yttertrappan. Inte ens ett sms-svar från Carina hjälpte (hon hade nämligen gått samma kurs). "Våld, syster, våld", skrev hon.
Nästa omgång lyckades desto bättre och nu har jag en storbeställning på sextio stycken till en examensfest! Okej, det är min sons sambo som beställt dem och jag kan inte bli klok på om hon verkligen tycker om pralinerna eller bara vill stärka mitt självförtroende på konfektyrfronten (eftersom alla i julas valde hennes saffransbiscotti före mina).
Men Carina då? Äh, hon har bara inte hunnit skriva, hon har varit på kurs och blivit en bättre människa. Vänta tills nästa torsdag och se.