Den som känner till Motala känner säkert också till huset det handlar om. Bredvid de två slussvaktarebostäderna, varav den ena numera är glasscafé, ligger den gamla lotsbostaden.
Det var 1874 som slussvaktarens gamla ladugård byggdes om till bostadshus och det ser fortfarande ut ungefär som när det begav sig. Utanför finns en trädgård med faluröda uthus och strömmen flyter förbi bara några meter utanför fönstren.
Husen har hela tiden varit i Göta kanalbolags ägo och sen mitten av 90-talet hyrs det ut till privatpersoner. Intresset för huset var enormt efter att de annonserat ut det, säger Elisabeth Nord, ekonomichef på Göta kanalbolag.
- Det är förmodligen för att det ligger så centralt och nära vattnet. Det är också en av de större bostäderna vi hyr ut.
Ann-Sofie Eriksson och Robert Beres som hade tröttnat på att bo i en tvåa gick på visningen och fyllde i en intresseanmälan. Men att det skulle bli de som fick kontraktet hade de inte väntat sig.
- Jag tänkte gud, det är ju så populärt. Men vi ville göra ett försök i alla fall, säger Ann-Sofie.
Smultron i oktober
Till deras stora förvåning var det de som drog det längsta strået och de flyttade in utan större tvekan. I december har de bott i huset i två år.
- Det bästa är närheten till vattnet och att ha så stor trädgård, säger Ann-Sofie.
- Vi bor verkligen mitt i stan, men det känns ändå lantligt, säger Robert.
I trädgården odlas det jordgubbar, smultron och diverse kryddor. Äppelträdet har gett mycket frukt, så mycket att det räckte till Göta kanalbolags får. På rundturen i trädgården hittar jag en kvarleva sen sommaren, ett klarrött smultron. Smaken får den gråmulna oktoberdagen att försvinner för ett ögonblick.
- På den här soffan mot strömmen är det skönt att sitta på våren när solen kommer. Men vi brukar inte bada här, då går vi ut på piren i stället, säger Ann-Sofie.
Robert är fast besluten att det nästa sommar ska det ligga en båt förtöjd utanför huset.
Stod obebott
När huset byggdes fick det namnet Strömsbro förrådsvaktareboställe. Det var vad det låter som, en tjänstebostad för den som vaktade Göta kanalbolags stora förråd, berättar Håkan Hultkranz, övermechanicus på Göta Kanalbolag. 1899 blev det i stället bostad åt Motalalotsen, den som skulle se till att fartygen kom säkert fram på Vätterns vatten. Huset förblev lotsbostad fram till 1933. Det är i alla fall vad man kan utläsa av "ekonomiska besiktningens protokoll" från Göta kanalbolag.
- Huset stod obebott under många år, men sen renoverades det och har hyrts ut sen mitten av 90-talet, säger Håkan Hultkranz.
Många minnen
Robert och Ann-Sofie tycker det är spännande att huset har en lång historia och de har fått vänja sig vid att många är nyfikna på deras boende. Särskilt äldre som har minnen att berätta från huset och sin barndom.
- Det händer att folk som går förbi vill komma in och titta. En äldre man berättade att han som liten brukade städa toaletterna här utanför och få en slant för det. Sen gick han över gatan och köpte kokosbollar i mjölkboden. Han hade lekt här och åkt rutschkana på taket till källaren, säger Robert.
- Det är jätteintressant att lyssna på sånt, det är roligt att så mycket hänt här, säger Ann-Sofie.