Utmed kanalen, mellan Linköping och Brokind, finns nio slussvaktarbostäder, som samtliga är uppförda omkring 1870. Husen är byggda i ungefär samma stil, med timmer, liggande fasadpanel och lövsågad dekor.
-- Jag trivs jättebra här, säger Ingbritt Bauman, när hon visar runt i bostaden, som ligger bara några meter från kanalen och slussen, med tremiljonersvillorna i Hjulsbro på andra sidan vattnet.
Huset är inte stort, ett rum och kök på bottenplanet, och två rum på övervåningen. Men för Ingbritt och Boss är utrymmena helt okej.
Planlösningen för de övriga slussvaktarbostäderna är likartad, eftersom de uppfördes av samma byggmästare och ingenjörer för hela kanalprojektet.
-- Det blev bättre när huset renoverades, och det drogs in vatten, i mitten av 1980-talet. Då slängde vi ut vedspisen, och utedasset i uthuset bommades igen, och det blev modernt med elspis och vattentoa. Före 85 hade vi också bara enfasel.
Tidigare hade Ingbritt Bauman och de andra slussvaktarna bara kunnat bo vid kanalen under sommaren, när det var båttrafik och slussöppning. Övervintra fick de göra någon annanstans.
-- Husen skadades av att ingen bodde i dem på vintern. Därför övertalade vi dåvarande intendenten för Kina kanal att husen skulle rustas upp för året runt boende.
Men det var andra tider när kanalen öppnades 1870. Då hölls kanaltrafiken öppen största delen av året. Det var bara när vintern var extra hård som trafiken avstannade. Slussvaktarfamiljerna bodde i husen året runt, och för att klara försörjningen hade de djurhållning, en ko eller grisar, i ladugården, samt utförde dagsverken åt bönder och godsägare.
-- När vi tog över slussvaktarjobbet fortsatte jag att jobba som busschaufför, och min man körde taxi. Det går inte att leva på att slussa båtar. Någon ersättning för jobbet har jag inte. Men det kompenseras något av att vi betalar en låg hyra, ett förmånsvärde, för bostaden, säger Ingbritt, som i dag är sjukpensionär.
Fastigheten består av ett boningshus, liten ladugård/redskapsbod och jordkällare. I boden har hon hittat gamla redskap som användes för att odla potatis och grönsaker. I ett bås i ladugården finns antydningar om att slussvaktaren har haft både kor och grisar.
-- Det var i boden som jag hittade gamla telefonkataloger. Den äldsta är från 1922. Eftersom det är ett minne från huset har jag hängt upp dem på väggen i hallen, bredvid en antik väggtelefon. Men den har jag köpt på auktion.
Kinda Kanal AB, som äger slussvaktarbostäderna, ansvarar för det yttre underhållet, medan hyresgästerna själva får måla och tapetsera invändigt. Materialet är dock gratis.
I trädgården odlar Ingbritt rosor. Hon älskar blommor, och det är en favorithobby som hon ägnar mycket tid. Under vintern förvarar hon blommor i jordkällaren, där det sällan blir frysgrader.
Och tid för blommor har det verkligen blivit i år.
-- Den här sommaren har regnat bort. Det har varit betydligt färre antal båtar på kanalen i år jämfört med tidigare, säger hon.
Den gamla slussvaktarbostaden doftar kulturhistoria. Det är trångt men gemytligt, och Ingbritt och Boss stortrivs med livet på landet.
-- Det är en oas nära stan. Jobbet är jättekul, och slussen är lättskött, nivåskillnaden är så liten. Folk säger att jag inte får någon semester. Men jag var i Thailand i vintras, och sommaren är bäst här, på Kvarnbacken 4 i Hjulsbro.
Adress: Kinda Kanal