Jag behöver bikta mig och visa mitt rätta solkiga inre. Står ni tilltjänst? Lögner och halvsanningar har en tendens att komma ifatt en medstörre kraft än om man hade gjort avbön direkt. Och vem är jag att hånamin omgivning när jag är så usel själv?
ºDen 22 september gjorde jag mig lustig över Helggubbens skumögdhetoch hur han en morgon innan brillorna åkt på förväxlade en ridstövel påstudsmattan med katten Astor. Ha ha ha.
Kort därpå stod jag i kvälls-skymningen och skakade ett täcke påbalkongen. Fick syn på grannkatten strax nedanför och fräste detelakaste jag kunde. (För han går in genom min kattlucka och äter ochmuckar med husets katter, nämligen).
Inkräktaren visade inga tecken på att ge sig av. Jag hittade en bittegel på balkongen som jag med berått mod kastade strax intill katten.Inget hjälpte. Då kastade jag iväg en snus och lyckades faktiskt prickabakdelen på kattskrället varpå jag avyttrade ett i eget tyckeskräckinjagande wroaaaaar. Som svar fick jag ett ynkligt, förvånat ochmycket bekant mjauande. Det var min egen Astor som säkerligen undradeom hans redan konstiga matte nu slutgiltigt gått in i galenskapenstöcken.
ºDen 29 september hade jag en präktig skröna om att ungar imellanstadiet ska packa sin gympapåse själva. "När ska man annars lärasig det? När man är 20 och ska flytta hemifrån?" undrade jagförnumstigt.
Svaret är: i medelåldern. När jag nyligen skulle lunchgympa medkollegan Eia konstaterade jag i omklädningsrummet att jag hade glömthandduk. Och schampo. Och bh. Och strumpor. Och T-shirt.
ºStändigt och jämt skäller jag på mina ungar för att de inte ställerin cyklarna. "Ni måste lära er att ta ansvar! Förstår ni inte att dekan bli stulna!"
Härom morgonen for vi runt som skållade råttor och letade efter minnyckelknippa. Förbannat också! Snart skulle vi komma för sent. "Oj då,mamma. Den sitter visst i ytterdörren. På utsidan."
ºJag brukar ondgöra mig över människor som får horn i pannan när desitter bakom ratten. Nyligen stannade jag bilen i morgonrusningen föratt låta en finnig yngling passera övergångsstället, precis som lagenföreskriver. Gud, jag har aldrig sett en homo sapiens röra sig såsakta. En sengångare hade varit rena sprintern bredvid denne sävligeunge man. Utstuderat sakta flyttade han benen i ultrarapid samtidigtsom han avmätt (och hånfullt, tyckte jag) konstant blängde på mig.
Och vad gjorde den 44-åriga tvåbarnsmamman och Bostadsredaktören då, tror ni?
Jo, hon rusade motorn, lutade sig fram mot vindrutan och -- lipade.
Moget, eller hur?